God Jul från oss alla till er alla!

Nu går vi till vintervila.

Nu är det dags för den årliga vintervilan. Och den här gången tänkte jag inte på hästarna utan på oss tvåbenta för nu kommer det efterlängtade jullovet. Inte nog med att julen kommer med tomte, julmat och högvis med bra filmer som gjorda att ligga i soffan och titta på och sörpla i sig av julmusten som finns kvar. Nej, dessutom får man två veckors vila och rekreation, prisa skolverket, jullovet är här.

Nu är frossandet igång, det började med julbord tillsammans med hästskötaren idag, och jag tror nog att det kommer att bli fler orgier i frosseri dom kommande dagarna. Nåja, jag skall även köra häst och ta långa promenader.

Dan före dan, före dan, före...

Imorgon är det sista dagen i skolan, sedan kommer i nämnd ordning tomten och jullovet. Just nu är det en underbar tid, det mesta är klart, det är bara lite småpyssel kvar. Tillräckligt för att få lite julstämning inför den stora dagen, det skall bli så underbart att träffa släkt och vänner samt att bara ta det lugnt och äta gott.

Imorgon skall vi ha en dag i skolan då vi pysslar, bakar och tittar på Astrid Lindgrens julfilmer och hur hennes figurer firar denna högtid. Efter det bär det av till Travbanan där det serveras julbord, och där skall jag sammanstråla med vår hästskötare tillika min moder och likt andra företag äta julbord. Efter det blir det några timmars vila och rekreation innan det bär av på bandy. Imorgon kväll är det dags att tvåla dit våra ärkefiender Broberg från Söderhamn (hoppas jag).

Ha en trevlig dag imorgon mina vänner =)

Julshow

Här ser vi Estelle Run K. eller "Lisen" som hon kallas , på hennes rygg hittar vi Åse Larsson. Dessa två passar bra ihop då dom tidigare lyckats korsa mållinjen som vinnare i ett travlopp en gång, tilläggas bör att Lisen är mer av ett flockdjur och inte gärna sticker nosen först när det gäller tävling. Men en otroligt snäll och behändig häst är hon. Här är dom och värmer upp inför julshowen på Bollnäs ridhus.

Detta är alltså en kadrilj av travhästar och deras ryttare iklädda kuskdressar, för det är ju så att väldigt många ridtränar sina travhästar. Denna form av träning brukar både hästar och folk gilla.

Lisens och Åses mål är att gå ut i "Tanthoppet" den 5 januari och hoppa åt sig en rosett =)

Lusse lelle, lusse lelle, elva nätter före jul...

Oj, vad det närmar sig, lååånga lata dagar iförd pyjamas, ätandes allsköns godsaker och tittandes på gamla filmer. Lika mysigt är det varje år, fast det är lugnare nu än när man var liten, eftersom vi rationaliserat bort julklappar i familjen och därmed ett stressmoment.

Det blir inte sämre av att arbeta med barn och ungdomar i skolans värld, då får man verkligen frossa i traditioner, Lucia, julpyssel, nedräkningar och allt annat som hör denna årstid till. Imorgon bitti så bär det av till stadens kyrka och Luciafirande, någon liten förvirrad tår lär nog leta sig nerför kinden. Efter det väntar glögg och pepparkakor, jag har en mycket bra känsla inför morgondagen. Sen slutar jag tidigt imorgon och hinner ta det lite lugna innan det är dags för årets sista varmvattengymastik.

Tillbaka i etern

Nu är jag tillbaka på banan igen efter en ovanligt elakartad influensa. Äntligen kan jag njuta av årets bästa tid. Ja, jag erkänner mig skyldig som en juldyrkare. Jag förvandlas en månad per år till en riktigt god husmor som njuter i fulla drag av att fylla frysar och kylskåp till bredden med allsköns gottor och julmat. Jag återknyter bekantskapen med kära gamla tomtar och skriver julkort till nära och kära, det lyser mest överallt, julgranar, adventsljusstakar och Tage vår egen julbock som ståtar på gården iförd ljusslinga.

Livet är just nu som bäst, julkalendrar och fika i långa banor.

En mycket trevlig helg

Den här helgen har inte varit någon vanlig helg utan en ovanlig sådan. I lördags så åkte vi sjutton kamrater ner till länets residensstad Gävle för att titta på stadens stoltheter (inom vinteridrott) Brynäs. För att göra det enkelt för alla så tog vi tåget, det gjorde att vi, liksom många andra ute i samma ärende kunde besöka en trevlig pub och där inmundiga en kall öl och diskutera dagens match. Brynäs tog en uddamålsseger och Läkerol arena var mycket fin och bra. Efter matchen så åt vi en trevlig måltid på restaurang innan vi tog tåget hem igen.

På söndagen fick vi en häst till i stallet, nämligen Estelle Run K., en elvaårig avkomma till Esteria, som skall bo här en stund. Hon verkade nöjd med tillvaron, gick direkt in i boxen och tog för sig av godsakerna i krubban utan minsta lilla knot. Däremot blev den en hästtransport mindre på gården, den finns numer i Ilsbo där den skall frakta både hästar och byggmaterial.

Den vackraste vy jag vet.

Detta är Fiffis fina bakdel, den här skall vi bygga ut lite till i vinter. Det är inte alla damer som man vill bygga ut just den här delen på, men i det här fallet är det tanken . Den här vyn är helt underbar för mig, den skänker mig glädje, samtidigt får jag luft, en stunds eftertanke i lugn och ro. Och inte minst har jag någon att diskutera livets allvar och glädjeämnen med som aldrig säger emot utan bara funderar och håller med. Det vore alla unt och ha en så förstående vän.

Sen är det så att många fler kommer att kunna njuta av denna vy, eftersom detta är var konkurrenterna kommer att se av Cizzi Run K. =)

Nu mina vänner skall jag som just kommit hem från min varmvattengymnastik med rosor på kind ta och sätta min ner och äta lite sushi och dricka ett glas vin. Och imorgon bär det av till metropolen Gävle för att avnjuta en Brynäs vinst (hoppas jag) och ett restaurangbesök. Ha en riktigt trevlig helg.

Heaven's on fire

Tycker du det är roligt med bilder, besök då Nejma i Marocko

TV torka

Förra veckan så gick min mors TV sönder så hon har tillbringat kvällarna i helgen tillsammans med oss, vi har avnjutit måltider tillsammans och fått gott om tid att umgås. Igår lyckades jag slå någon slags rekord i husmorssysslor, jag tycker att det är roligt att laga mat, ibland, och i så fall god mat. Igår så slog jag till och gjorde hemlagade köttbullar och hemgjort potatismos, tro det eller ej, man jag har icke tidigare i mitt liv någonsin gjort hemgjort potatismos. Nu är det gjort och gott blev det. Svärfar och svärmor hade en gammal TV som dom sparat och undrade om min moder ville överta den, men mor hade hittat en ny platt TV som hon fallit för så hon avböjde.

Idag var det dags för nästa smäll, när jag kom hem från jobbet så knäppte jag igång vår TV och en bränd lukt spred sig i rummet och vår TV blev svart. Då var det dags för nästa TV att lämna in. Turligt nog för oss så hade modern avböjt svärförälrarnas gamla avlagda TV så den står nu i vårt vardagsrum. Så nu är det bara att värma risgrynsgröten som ligger i små plastkorvar i kylen. Husmorssysslorna igår tog hårt på en latmask så idag känns det helt okej med "snabbmat" i plastkorv =)

Lördag hela veckan...

Lördagar är allt bra härliga dagar då man hinner både göra roliga saker och ändå göra någon form av nytta. Idag har jag och Emelie (min arbetskompis) varit och tittat på tre av våra elever när dom tävlade i skol SM, träffat folk och fikat. Sedan följde Emelie med mig när jag hämtade pengar och tittade på skor, lyckliga mig hittade exakt dom skorna som jag ville ha, Dr. Martin skor. Inte nog med att mina skor fanns, dom hade bara tre par, varav ett par satt som gjutna på just mina fötter och som grädde på moset var dom nedsatta till halva priset. Ibland är det nästan onödigt bra =)

Sedan har jag putsat fönster vilket i och för sig inte är så roligt, men det syns verkligen att man gör något, och snart kommer dom underbara adventljusstakarna. Hann även med en ordentlig träning under eftermiddagen. Nu skall jag lägga mig med katterna på sängen en stund efter det väntar glögg och pepparkakor. Har haft en underbar dag idag, och den är inte slut ännu. Hoppas ni mina vänner har det lika underbart.

Inspirerande vecka

Denna vecka har jag fått mig mycket visdom till livs. I tisdags fick jag många råd och tips av Ulf Johansson som är en tidigare landslagsryttare i fälttävlan, han pratade om vikten av att träna. Han pratade mycket om hur man tränar för att bli en bra ryttare och hur man påverkar hästen genom att själv vara ordentligt genomtränad. Inspirerad av detta har jag nu bestämt mig för att köpa en balansplatta och göra några övningar för att träna upp min allt annat än bra balans. Visste ni förresten av en människas huvud vägen uppemot sju kilo, det är mycket tungt det, prova att lyfta motsvarande vikt, det är något vi skall gå omkring och bära på hela tiden. Fram till den dagen jag kommer mig för att köpa en balansplatta så övar jag ännu så länge på att stå på ett ben och göra några övningar, det känns som jag har lite att jobba med =)

Sedan var det dags att lyssna till Christer Harmsund som jobbar på Krafft som pratade om utfodring av hästar, allt från unghästar till tävlingshästar och fölston. Det är oerhört intressant att lyssna till nya och gamla råd och rön. Det mesta man tillför sin häst diskuterades grovfoder, kraftfoder, mineraler, elektrolyter och sist med definitivt inte minst vatten. Nästa man på plan var Roger Wallman som berättade om sin verksamhet, allt från att välja ut unghästar till att träna fram dessa till bra tävlingsindivider och hålla deras höga nivå intakt. Det var en vetgirig skara som ställde många intressanta frågor. Dessutom hör det till saken att Roger är en av dom som liksom jag anser att en hederlig gammal remsele är det bästa, tyvärr har han på grund av personalsituationen nödgats köpa in ett antal ny snabbkopplingsselar.

Allt detta skedde i trevligt sällskap med likasinnade människor, dessutom bjöd avelsföreningen på mat efter föredraget av Christer och Roger. Nu är man mer än sugen på att jobba vidare med Fiffin, men på grund av väderleken så har vi nu varit tvingade till att ta det lite lugnare, men vi kommer snart igen och då stundar årets vinterträning.

Ordlöst i trafiken

Sällskap i trafiken, vill du se mer av världen så besök Nejma i Marocko och ordlös onsdag

Nu skall jag försöka bli lite klokare.

Är hemma en snabbis för att ta in djuren och fixa lite grejor, sen bär det av på föreläsning om "Ryttaren som idrottsman" med Ulf Johansson. Resten av gänget fortsätter på en hoppclinic, men efter mina och Fiffins försök på hoppbanan så spar jag med det för denna gång, jag tror nog att vi behöver fixa en del grundläggande saker först. Men vi tycker att det är väldigt roligt och fara omkring som två tonåringar och roa oss så vi kommer igen.

Sen är det dags igen på torsdag, då kommer Roger Wallman hit till Bollnäs för att prata om avel och med tanke på hans resultat så kan man nog lära sig både ett och annat =). Man vet aldrig om det är försent att lära en gammal hund att sitta, men vi skall göra ett tappert försök.

Från gammal till mindre gammal

Detta är min gamla trotjänare, även kallad "fyra nyanser av röd". Och i tisdags så skildes våra vägar, men han bor inte så långt bort, ca: 2 km. Där kommer han att roa en kille modell yngre och spinna fram på en åker och behandlas som den rallybil han egentligen är.

I tisdags var jag och hämtade min nya bil och i helgen var det dags att göra några smärre justeringar samt att byta till vinterdäck. Och här ovan ser ni min nya bil, som är en vacker vit fransman, med motorvärmare och dragkrok. Vad mer behöver man... Vinka gärna om ni ser oss efter vägen =)

Livet är inte evigt, tyvärr

Igår tog jag farväl av den bästa vän jag haft. I tjugofem år har vi delat glädje och sorg, och det finns ingen som känner mig så väl som hon, ingen har lyssnat så tålmodigt och tröstat mig så mycket som hon. Vi har vunnit lopp tillsammans, vi har haft sex föl ihop, vi har förlorat både folk och fä och gått igenom det med stöd av varandra. Och det ligger på mig att se till att hon går vidare utan att lida, det är inget lätt beslut att ta, men det är heller inte lätt att se hur åldern bryter ner och kroppen inte längre är vid full vigör.

Vi delade en morot tillsammans det sista vi gjorde, nu vilar hon mellan hagarna där hennes barn och barnbarn betar och leker. Jag saknar henne, men hon kommer för alltid att finnas i mitt hjärta och genom sina avkommor.

När blev det på detta viset...

Sitter här framför min dator och funderar över vad som hänt och framförallt när blev det så här. Nu längre samlar jag inte vuxenpoäng utan jag är mer vad man skulle kunna kalla för aningen övermogen. Denna mognad måste liksom ha smugit sig på sakta men säkert. Jag fick mig en tankeställare redan igår då jag blev väckt ur min törnrosasömn redan vi halv fem och staplade ut till stallet där jag serverade de inneboende havre och kattmat innan jag staplade in igen och lade in mitt bidrag till "ordlös onsdag". Fortfarande aningen sömndruken och förvirrad sökte jag mig ut mot stallet tre kvart senare för att släppa ut och mocka, eftersom jag trivs med att ha det klart när jag kommer hem efter en dags arbete med mina små änglar. När detta arbete var fullgjort begav jag mig in i duschen för att vakna till liv och försöka försätta mig i ett någorlunda presentabelt skick, hur stor den möjligheten nu är före sexdraget i arla morgonstund. Efter en titt i tidningen lite kaffe och frukost så tog jag min nya bil och for till min frisörska vilken gjorde stora ögon när jag äntrade lokalen. Jag kom en dag för tidigt och fick vända tillbaks till bilen igen utan förättat ärende.

Så idag var det dags igen att utföra denna procedur, med skillnaden att håret blev kortare. Men när tappade jag minnet och flokade till alltihop, det måste ha smugit sig på mig medan jag sov, eller...

Ta det bara kallt...

Här i kalla norden kan det se ut så här på morgonen, vill du se mer av världen besök Nejma i Marocko och titta på ordlös onsdag.

Ny bil

Jag har i sju års tid (tror jag) flyttat rumpan i en Mazda 323 av årsmodell 1979. Jag hade tänkt åka vidare i den tills den blev en veteranbil, för det har blivit lite av en prestigefråga eftersom människor tycker att jag skulle ha en bättre bil. Men nu så har den blivit lite opålitlig och det känns inte så bra och inte kunna lita på den om morgonen. Men nu mina vänner har jag blivit med en ny bil nämligen en Citoen Bx 16, den är vit och ganska ny, nämligen av 1988 års modell.

Jag hade naturligtvis velat ha bilder av mina två vänner, men då jag har förmånen att bo i den del av världen där det inte finns tillstymmelse till dagsljus den här tiden på året så får detta vänta till en annan dag. Men eftersom jag "bytte in" min gamla trotjänare så skall ni få en bild av den med.

Här händer det saker hela tiden

Vem har sagt att det är tråkigt att bo på landet utanför en liten småstad som Bollnäs? Här händer det saket hela tiden (nåja, ibland i alla fall). Igår gjorde undertecknad något som jag inerst inne i mitt hjärta önskat mig och drömt om. Jag har kört grävmaskin, en stor sådan. Och kan man tänka sig, det är precis lika roligt som man kan tänka sig. Jag fick den stora äran att provköra en grävmaskin ute i vår hästhage (måntro varför jag inte fick prova utanför huset?) och jag säger bara att får ni någon gång chansen att prova så vad ni gör, neka inte till den chansen.
Vi har ju dessutom allhelgonahelg som på senare år även influerats av det amerikanska Halloween firandet. Vad mig anbelangar så är jag mest för våra gamla svenska traditioner, med ett undantag. Vår granne har en gång förärat oss en liten rolig figur som vill bo i vår trädgård en helg per år och glädja förbipasserande med sitt breda leende, och det får han mycket gärna göra. Tyvärr gör dagsljuset honom inte riktig rättvisa då han har en lampa inombords, man kan säga att han "tänder till" när mörkret faller.

Sen har ljuset kommit till oss i form av ett snötäcke som mötte mig imorse när jag gick ut och skulle mata våra små vänner, det kommer troligtvis att försvinna till imorgon. När snön valde att komma idag fick vi göra en liten omkastning i vår planering, vi fick helt enkelt ta och byta däck idag och köra Fiffin på rakbanan imorgon. Har ni tänk på att December snart är här med ett stabilt snötäcke, advent, ljusstakar, glögg, pepparkakor och allt annat vi längtat efter i snart ett år:-)

Nu är det sig likt igen

Nu börjar jag känna igen min blomsterrabatt igen, lite jord fattas det ännu, men det fixar vi enkelt. Tänk att en sådan stor och klumpig maskin som en grävskopa kan vara så smidig och göra så fint på den lilla ytan. Även hagen börjar arta sig, och nu har vi chansen att så den och förnya ett av hästarnas uterum, jag hoppas dom uppskattar det, fast det är jag ganska säker på om den fylls med nytt friskt grönt gräs.

Imorgon skall jag åka till den stora huvudstaden på mässa och leta böcker åt mina kära elever samt gå på seminarium och förhoppningsvis få massor av inspiration. Det tråkiga med det hela är att vi åker så tidigt och kommer hem så sent att mitt onsdagsnöje med "ordlös onsdag" går om intet :(

Den som gräver en grop åt andra...

Hoppsan, så det blev i våran hästhage, kanske man kan hyra ut den till någon filminspelning där dom söker ett månlandskap eller dylikt. Skämt och sido vi har grävt för kommande markvärme, hela helgen har det varit full fart, vi fick ställa in fortkörningen med Cizzi på lördagen eftersom grävmaskinen fanns tillgänglig under helgen. Men Cizzi kommer igen med full styrka till nästa helg, och eftersom det är bara vinterträning nu med uppehållande rakbaneträning så går det ändå. Jag skall väl ändå ha något trevligt för mig i allhelgonahelgen, då passar det väl utmärkt att lufta stallets tävlingshäst. Sen kan det passa att åka hem och plantera ut lite lökar i rabatten som nog nu skattats åt förgängelsen efter helgens grävövningar.

Så här ser min blomrabatt ut för dagen. Men jag är inte orolig den lär ju bli bara bättre och bättre framöver. Dessutom, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Jag ser verkligen fram emot att köra min yoga på ett golv med värmeslingor i, det tycker jag skall bli trevligt.

Orangeblåa hårdingar i bandy

Nu är vintern strax här, i helgen avgörs det som tidigare kallades Dex-cupen men som nu för tiden går under namnet World-cup. Den här helgen föds hjärtats längtan efter mörka kvällar med fyrverkerier och glögg, heta supporterkänslor och läktargrannar man träffar cirka två kvällar i veckan under vintertid, och i övrigt bara "stöter på" i den lilla staden. Det är svårt att förklara dessa känslor för människor som aldrig varit så uppfylld av sport att kylan inte ens gör sig påmind en mörk kväll när man står ute och tittar på vad man definitivt kan klassa som en äkta vintersport (utom i Edsbyn, än så länge).

Men för någon som sålt korv på bandy som ung och dessutom innehar medaljer från utövandet i denna ädla sport. Jag är oerhört mallig över min guldmedalj, vilken det är tur jag har, annars skulle ingen idag levande människa tro att jag talar sanning, förutom möjligtvis mina lagkamrater:) För en som är född med bandy i blodet är det mer likt en religion... Du skall inga andra lag dyrka än ditt kära Bollnäs GIF, inte ens under hot eller under influenser av mutor och bestickningar.

Slå hårt ur underläge våra kära Giffare!!!

Vår färgrika natur

Se livet i bilder, med inslag från hela världen, du hittar det hos Nejma i Marocko.

Nya spännande marker

Tänka sig, trots att jag idag ägnar en hel del tid åt att blogga och att jag undervisar i data så är jag ännu lite av vad mina elever skulle kalla en dinosaurie vad gäller dagens informationssamhälle. Vi har just blivit med en ny hästtransport, den på bilden är vår gamla. Varför vi skaffat en ny transport är först och främst en produkt av "Fiffins" resliga kropp, för när vi väl efter lock och pock och stor övertalningsförmåga fått in henne i transporten och stängt luckan, ja, då är det fullt i transporten. Påföljden är att vi står med två hästtransporter på gården, vilket kan kännas lite extravagant. Sagt och gjort, som den sanna bilhandlardotter jag är så skall ju den ena säljas. Så idag har jag med alla mina kunskaper (och stort tålamod) samt en rejäl gnutta envishet lagt ut två annonser på nätet. Så nu är det bara att vänta och se:)

Här följer även ett tips till andra som tycker att matlagning efter jobbet är ett nödvändigt ont när det finns annat roligare att ägna tiden åt. Köp sotare på affären, ta sedan potatis i en kastrull, täck den med vatten och lägg sedan sotarna ovanpå (gärna i förpackningen av plast), låt detta koka tills potatisen är klar. Och vips, så är middagen klar, kan med fördel avnjutas med några grönsaker och en kall öl av lagom styrka:), tidsåtgången är ca:5-10 minuter.

Smaklig måltid!

En trevlig höstdag

En del dagar bara är bättre än andra utan att det egentligen är något särskilt. Vädret är vackert kroppen mår bra och man träffar trevliga människor och maten smakar bra. En sådan dag har jag idag. Förra veckan var en jobbig vecka med cortisonbehandlingar, nattbesök på akuten och begravning, så att få en riktigt bra dag innan en ny arbetsvecka var jätteskönt.

Vintern börjar så smått närma sig, i trädgården hukar sig växtligheten under varm hästdynga och trädens kala grenar sträcker sig mot himlen. Stora och lilla karlavagnen hälsar en med sitt glittrande väsen var morgon. Det mesta av löven har flyttats från gräsmattan och det känns som att nu kan snön komma utan att det behöver bli någon panik. Nu kommer den tid på året då man kurar ihop sig under en filt med en god kopp te och en bra bok, doftljusen fladdrar på bordet och man kan bara luta sig tillbaka och mysa in hösten.

Tack för den underbart lugna och njutningsfyllda hösten!

Hoppsan, jag ser visst dubbelt

Mera nytt under solen hittar du hos Nejma i Marocko.

Nu blir det vinterträning.

I fredags startade Fiffi igen, hon var en annorlunda häst jämfört med den vi åkt med tidigare, lugn fridfull stod hon i sin box och tuggade på sitt hö. Tidigare har hon snurrat runt i boxen på travbanan och inte tittat åt sitt hö. Det känns skönt att hon lugnat sig för det kan bli några timmars väntan om man startar sent. Tyvärr slutade även denna start med galopp.

Men inget ont som inte har något gott med sig, nu börjar vi vinterträna, vilket innebär att vi tar fram den tunga rockarden och kör långt och inte så fort, vi bygger på kroppen och musklerna. Jag tycker att det är mycket trevligt att sitta i min rockard bakom hästen med en filt över benen och filosofera. För skall jag vara riktigt ärlig så är trav trevligare den varma årstiden än den kalla vintern. Och nu har jag den stora möjligheten att välja att spara travtävlandet till våren eftersom jag är amatör:) och äger min häst själv. Visst är det skönt när man kan göra precis som man vill.

Så här i älgjakstider

Dessa "trädgårdsälgar" hittade jag på väg till jobbet, vill du se mer av världen så gå till Nejma i Marocko

På fredag är det dags igen.

Idag har jag anmält Fiffin igen, och tro det eller ej, hon hamnade som första reserv. Men eftersom jag så gärna ville starta och gärna vill tro på min häst så lämnade jag bara spår fem som förbehåll (om hon får det spåret så startar hon inte). Någon annan ville inte gå ut från spår fyra, den enes bröd...

Så nu drar det igång igen, hovslagare, livmedikus, tvätta sele, smörja sele, leta huva, prova huva... Tänk, allt detta ståhej för två och en halv minut, ibland undrar man. Nu skall jag ta min snuviga lekamen till sängen och vila lite. På återhörande:-)

En altan

På V-75 dagen i lördags så var den färdig, vår altan på travbanan. Vi hyr ett "fortkörningsstall"

inne på banan som vi kan utnyttja när vi är in och jobbar hästarna. Och nu har Peter Eriksson, tränare på Bollnäs fixat en altan ut mot banan där vi kan sitta och titta på trav och dricka kaffe och inte minst prata om ditten och datten. Skall man vara riktigt ärlig så kanske det blev lite kallt på altanen i lördags, men har man en altan så skall den ju användas.

Hur underbar tror ni vår altan är till vår- och sommarsäsongen? Lite färg, blommor, sol och vackert väder, sedan har vi en perfekt plats på travet :-)

Pigga pållar

Nu är det fredag och precis som alla andra ungdomar så har Fiffi fått tillbaka livslusten och aptiten, det enda problemet just nu är för mig att bestämma när och hur snabbjobbet skall göras. Men imorgon är det V-75 här i Bollnäs och då får jag många möjligheter att dryfta mina frågor med andra som har samma hobby. Nåja, det skall ju finnas något att prata om före, mellan och efter loppen med. Sen på måndag är det anmälningsdags igen :-). Jag lämnar rapport efter snabbjobbet, vi får verkligen hoppas att det känns bra så vi kan starta eftersom det är sista möjligheten här hemma.

Det blir inte alltid så bra, eller, gå en fotokurs

Det var så vackert att det nästan gjorde ont, men som ni ser blev det inte så när jag var där med kameran, gör ett besök hos Nejma i Marocko för att se mer.

Kastrerad hankatt vill jag bli !

En moder vars två äldsta barn flyttat hemifrån, Alice.


Idag har Alice dotter Mirran flyttat hemifrån, för att bli sällskapsdam åt en äldre dam, hon kommer med all säkerhet att ta kommandot i huset och få i princip exakt som hon vill. Igår flyttade Björne som i framtiden kommer att kallas Sigge, han flyttade till min kusin och hennes familj en kilometer härifrån. Sigge skall axla manteln efter Harry som är mormors bror till Sigge, det är ingen lätt uppgift för Sigge att ta över efter häradsbetäckaren Harry, grannflickorna lär stå på kö, men bonden som har kattfröknarna är nöjd eftersom Sigge är svart och Harry var röd, så nu hoppas bonden att kattungarna får en annan färg, omväxling förnöjer.

Det är så sant som det är sagt, att om man har något att säga till om i sitt nästa liv så vill jag bli kastrerad hankatt. Jag skulle då vilja bo hos en tant med klänning eller förkläde, detta för att man då kan ligga i lugn och ro utan att oroa sig för att åka ner. Hemska tanke att ens matte har wct overall, då kanar man hjälplöst omkring. Kastrerad vill jag vara av ren och skär lathet, då slipper man slåss och jaga brudar.

Nåja, jag har väl inte direkt någon brådska att byta identitet. Nu skall Alice och jag ta oss lite god ost och mysa lite.

Har jag smittat min häst???

Jag har nu återkommit från min förkylning (lite snuba kvar bara) men jag är orolig att jag pussat på min vackra springare en rejäl febersläng. Igår morse när jag skulle släppa ut så såg Fiffi lite hängig ut och hade dessutom lämnat lite havre i krubban. Fram med febertermometer och tempa, döm om min förvåning när termometern sprang iväg till 40 grader celsius, hennes normala morgontemp ligger på strax under 37 grader. Som den oroliga hästägare jag är så släppte jag dock ut henne eftersom jag tror att hästar som är vana att vara ute mår bäst i sin hage under den blå himlen. Hon hade dessutom inga förkylningssymptom och hade ätit upp sitt hö, alltså ingen kolik.

Jag lyckades ringa några av mina vänner vid sextiden, eftersom dom jobbar med hästar och är vakna den tiden. Dom övertalade mig att hålla mig kall och tempa henne igen vid lunch. Hem på lunchen och in med termometern igen, 39 grader, då släppte jag in så hon fick vila sig en stund, dessutom är det lättare att se om hon bajsat när hon är inne i boxen.

Sen på eftermiddagen hade hon fortfarande 39 grader och fick komma ut en sväng igen, ja, hon hade bajsat. Då började det kännas lite bättre eftersom det gick åt rätt håll, så vi kunde äta i lugn och ro. Vid kvällsmatningen var hon nere i 38,5 och ui morse hade hon 37. Men nu är hon piggare igen och förhoppningsvis får hon tillbaka full aptit snart och kommer tillbaka till sitt rätta jag.

Skall man nu se något positivt med detta så är det i så fall att jag får sovmorgon i helgen då vi får skjuta upp fortkörningen till veckan.

Man skall vara rädd om fötter.

Sök dig till Nejma i marocko för mer bilder, ordlös onsdag hittar du där.

Däpt i däsan o nubig

Nu var det länge sedan jag skrev något på min blogg, nej jag har inte dött. Men skall jag vara ärlig har jag haft en nära döden upplevelse, jag har alltså blivit lika förkyld som bara en riktig karl kan bli. I helgen har jag somnat ifrån kaffe och konjak, på grund av förkylning. Ja då förstår ni att det var en kraftig åkomma.

Nu surfar jag på efterdyningarna, äter halstabletter och snorar. Men nu finns det hopp om livet, ett nytt försök med kaffe och konjak i helgen. Det kan man unna sig när trädgården börjar likna sitt hösttrista jag igen, vi skall nämligen städa bort det som är kvar efter sommaren i helgen. Jag välkomnar hösten med hela mitt väsen, doftljus, goda teer, en god bok, och framförallt slut på allt grillande, sommarlekar på fester, pilkastning, och allt annat som hindrar en från att sitta still och ta det lugnt. Nu är det tillåtet att krypa in och mysa om kvällarna, tack för det;)

Nu är det "slutbombat" för i år (i alla fall på våra breddgrader)

Besök ordlös onsdag hos Nejma i marocko, där hittar du massor av spännande bilder från världena alla hörn.

När sorg blir till medmänsklig värme.

Jag vet inte om ödet/livet/högre makter eller vad det nu är försöker statuera exempel och få mig att tro på mänskligheten, hur än det är så har det verkligen lyckats. Igår bevistade jag Bollnästravet och där hölls en ceremoni för att hedra min älskade farbror som somnade in efter en tids sjukdom i lördags morse. Hur ledsen och sorgsen jag än var så kände jag så mycket värme från människorna runt om mig så det gjorde mig alldeles varm. Att ta emot så mycket kärlek och medkänsla är nästan magiskt, det hjälper en att gå vidare i livet.

Och idag när vi på gården kom hem efter arbetet satt det en flicka gränsle över ett broräcke intill oss, broräcket är ca 50 meter ovanför en uttorkad älvfåra. Hon satt där på räcket med ansiktet begravt i händerna. Hon gled över på räckets utsida och var väldigt illa ute. Men folk strömmade till för att hjälpa och prata. Det hela slutade med att en dam hon tillät komma intill sig fick ta henne i famn och hjälpa henne tillbaka till på rätt sida samt hjälpa henne till sjukhuset för kvalificerad hjälp.

Mänskligheten är vacker, gå och ge någon en kram!
En stor och varm kram till er alla.

Livet kommer och går från generation till generation.

Där i magen döljer sig nästa sommars underverk och vår sommarsol och glädje!


Det är fredag eftermiddag och jag har en sisådär vecka i mitt liv bakom mig, fortkörningsböter, häst som inte kom med till tävling på måndag. Men som tur är så brukar det komma sol efter regn så verkar det vara med livet med. I onsdags var vi och kollade om "Liten" fortfarande är dräktig och tänker berika vår tillvaro med ett litet föl till sommaren. Vi lastade vår springare och gav oss iväg på ultraljudsundersökning för att titta vad som fanns i hennes mage. Och se, där syntes tydligt att det var ett litet föl därinne, ryggraden syntes tydligt på skärmen. Allt väl alltså, då bjöds vi på kaffe och en trevlig pratstund med våra vänner och andra bekanta ute i samma ärende.

Så nu kan jag tillbringa helgen med att räkna foderstat åt vår blivande mamma, verkar dessutom bli väder för liknande aktiviteter. Det känns bra att få något att glädja sig åt då detta är "Tantens" sista sommar då hon i våras drabbades av en lindrigare förkylning och hade rätt problematiskt med den. Då tog jag ett tungt beslut, nämligen att detta hennes 25:e sommar får bli vår sista tillsammans. Min älskade häst är skapligt fräsch för dagen och skall heller inte behöva bli något annat, det är jag skyldig henne att se till. Dock har jag ansökt hos länstyrelsen om att begrava henne hemma på gården och fått lov till det. Mellan hagarna där hon levt sitt liv under en Ornäsbjörk får hon vila. Det känns tungt att tänka på, men det är det sista jag kan göra för min bästa vän.

Nu slut på melankolin, jag skall gå och frälsa mina hästar från regnet utomhus, sedan skall jag gå in och dricka en öl medan jag lagar en god fredagsmiddag. Ha det så bra i helgen!

Gott, gotteli, gott, gott

Surströmming hittar du inte hos Nejma i Marocko (tror jag) men massor av härliga bilder kolla får du se!

Headbanging i rullatorn, hur går det???

Imorse fick jag den stora äran att hjälpa polismyndigheten med en slant. Jag hade fått låna en bil av vår kommun annars hade det aldrig hänt, min gamla mazda från -79 går helt enkelt inte så fort. Dessvärre kan man ju inte gnälla heller för vem ska man skylla på. Mina arbetskamrater hade dessutom gjort en mycket fin skylt som de förärade mig vid hemkomsten, om man vill vara kinkig kan man säga att jag betalade 2 400:- för konstverket.

Sen kom nästa nederlag, jag anmälde "Lilla Fiffin" till start och tro det eller ej, men hon kom inte med i loppet, så det blir ingen start på måndag, trist, trist och åter trist.

Så, nu har jag gnällt färdigt. För nu har min ungdomsidol Thåström varit på televisionen samtidigt som de spelade gamla "Ebba Grön" och Imperiehits. Nu snackar vi rebeller, dagens ungdomsrevolt är definitivt inte värre. Jag undrar om mina kära elever kan se sin mossiga gamla fröken framför sig vilt sjungande "Skjut en snut" och "Ung och kåt", jag tror det kan vara svårt för dem, särskilt då det inte ens funkar för mig.

Men har ni tänkt på en sak??? Hur kommer det att se ut när vi hamnar på ålderdomshemmet en vacker dag. Jag för min del tror inte att jag kommer att helt plötsligt vid 70 kommer att börja tycka om dansbandsmusik, utan fortfarande kommer att tycka om Ebba Grön. Men hur i hela friden skall jag bete mig med rullatorn när jag vill hoppa upp och ner, eller åtmindsonde headbanga. Sug på den en stund, och säg inte sen att det inte skall bli både roligt och intressant att bli gammal.

Debuten ändade i...

Femtespåret blev vår baneman, det blev för trångt och Fiffin fick inte hovarna på rätt plats utan galopperade. Jag kan inte lasta min springare för hennes misslyckande heller, sin storlek rår hon ju inte över. Men som den luttrade hästägare jag är så är det bara att ta nya tag, vi har ett nytt lopp vi kan anmäla till den 17 september på Bollnästravet. Nerverna kanske inte är fullt så tokiga nästa gång så debuten är avklarad. Det var i alla fall en trevlig kväll trots galopp och regn.

Lördagskvällen ägnade vi åt andra djur, nämligen åt älg. Vi fick älgköttet från älgjakten, men med god hjälp från min moder så var det hela relativt smärtfritt avklarat. Så nu är årets köttranson i säkert förvar i frysboxen, det är bara att gå ner och låta inspirationen flöda inför matlagningen. Matlagning ja, nu när vi närmar oss hösten så går vi ifrån flashiga grillspett med annorlunda såser, udda sätt att tillaga vår kära knöl potatisen samt sallader och grillade frukter. Åter i vårt kök inträder nu kära gamla rätter som kalopps, söndagsstek, mustiga höstgrytor med svamp och många gamla kära vänner ackompanjerade av en flaska rött och levande ljus. Välkommen åter höstrusk och mörker som låter oss stänga in oss i våra lägenheter och hus och bara mysa och må.

Liten blir stor

Ordlös onsdag-full av bilder, besök Nejma i Marocko

Kräftskivan som slutade med en natt i stallet...

Nu i kräftskivornas förlovade tid så är det med ett litet leende jag tänker tillbaka på en kräftskiva som för min del slutade med en natt i min kära fölmärrs box, även om jag inte log just vid det aktuella tillfället. Kvällen startade med en mycket trevlig kräftskiva i glada vänners lag med god mat och dryck, själva kräftskivan lämnade absolut inget övrigt att önska.

När vi kom hem in på nattkröken så skulle jag säga godnatt till mina älskade djur, vilket jag tyvärr glömde att meddela min kära sambo som trodde någon glömt att släcka lyset i stallet. Men min sambo som är vän av ordning slog då till och gick ut i stallet släckte lyset och stängde boxen, jag satt kvar i boxen eftersom jag trodde att han skämtade med mig och tänkte att jag inte skulle låtsas om att han busade med mig.

Efter en timme började jag förstå att han inte skojat med mig och började så smått längta ut ur boxen till min sköna säng, efter en titt upp mot gallret vi har mellan boxarna, som jag upptäckte fanns 2,40 uppöver och därefter ett minimalt utrymme på 40 centimeter mellan gallret och taket. Eftersom jag inte när det gäller vighet och spänst har minsta lilla likhet med Stefan Holm och hans gelikar försökte jag mig på att klättra över, tyvärr nödgades jag ge upp efter ett antal fruktlösa försök som bara tog mig ca: 2 meter upp på väggen. Jag fick så småningom lägga mig ner i halmen för att försöka erhålla någon form av skönhetssömn. Efter ytterligare två timmar vaknade jag och då längtade jag verkligen in till sänghalmen, i rena frustrationen tog jag mig ut ur boxen via vattenkopp och krubba för att sedan pressa mig via det trånga utrymmet mellan galler och tak.

Mäkta upprörd begav jag mig mot lägenheten, för att upptäcka att ytterdörren var låst. Ytterligare upprörd hämtade jag vår extranyckel varefter jag stormade in i sovrummet och tände alla lysen. Där mötte mig en yrvaken sambo med orden "Var har du varit, jag saknar dig".
Då förstod jag verkligen att han inte förstått att jag varit i boxen, ibland kan det bli tokigt.

Fiffin skall starta på fredag!

Min kompis Cilla med sin Maja

Nu är det inte bara nära det är otäckt nära. Imorse anmälde jag Fiffin till start, man får anmäla sin häst några dagar innan, sen kommer en oooooändligt lång väntan, innan alla anmälningar är gjorda och spåren är lottade. Det tar ca:2-3 timmar, men det är låååånga timmar när man går och väntar. Tyvärr fick vi spår fem som är lite trångt och Fiffi är ju en stor häst så det kan bli lite tajt, dessutom kommer nummer sex och sju utanför med fart, dessa har farten uppe då de har så kallade "springspår". Men vi har fått det spår vi har och det är bara att gilla läget. Så håll tummarna och glöm inte att hålla utkik efter Cizzi Run K. i andra loppet på Bollnästravet på fredag kväll. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot denna debut. Jag har precis varit i stallet och tvättat sele, skydd och sulky för att smörja dem imorgon.

En kille med klass, Avito, en sexårig ardenneravelshingst.

Kanske man skulle skaffa sig en ardenner? Vi tillbringade lördagen med att titta på dessa maffiga djur som kan väga uppemot ett ton. Så stora och så snälla. Det var nämligen premiering på Kolgården, ett friluftsområde i centrala Bollnäs. Det hela var mycket trevligt, många fina hästar, många vackert flätade med bast för dagen. Jag fick dessutom träffa en kompis som jag gått i skolan med i Gävle (för sju år sedan!!!) som var där och visade sin häst. Blir det någon hästpremiering i din närhet så ta chansen och åk dit, du kommer inte att ångra dig.

Vackra flätor i håret förhöjer upplevelsen!

Fredag igen...

Sitter här framför datorn efter en arbetsvecka som varit bra, snälla och gulliga elever har jag haft denna vecka. Och ikväll är det återigen dags att göra ett besök på Bollnästravet som tävlar igen efter ett litet uppehåll. Det skall bli roligt att träffa alla igen, för även om vi trots allt varit på trav flera gånger under tiden så är ju hemmaplan alltid hemmaplan. Kaffetåren med vännerna på vår nya fina altan utanför stallet den är alltid lika välkommen, så den ser vi fram emot. Ni kanske tycker att jag är en inskränkt "travdåre" utan andra intressen, kan kanske ligga lite sanning i ett sådant påstående, men mitt "travliv" innehåller så mycket mer än så.
Släkt, vänner, minnen, spänning, glädje, skratt, bus och sist men inte minst ett enkelt och okomplicerat leverne.

På måndag skall jag anmäla Fiffin till hennes första framträdande detta med Tomas Pettersson i jollen, dom två känner varandra sedan tidigare och kommer bra överens. Så håll tummarna imorgon när sista rakbanejobbet skall ske. Efter att vi kört häst imorgonbitti så bär det av på hästutställning av ardenner, ponnies, nordsvenskar m.m.

Ha en trevlig helg (det tänker jag)!

Vattenhjul med kran i mitten

Gör ett besök hos Nejma för att se fler bilder.

Sundsvall Open Trot

Nu är vi hemma igen efter en riktig travhelg i Sundsvall, god mat och trav en hel helg. Det hela började på fredagens tävlingar på Bergsåkers travbana i Sundsvall. Efter en givande kväll på travbanan vars största behållning denna kväll bestod i mitt tycke av Lundås Emelie som ger en ny dimension till ordet spurt bland nordsvenskar samt Torvald Palema. Sedan bar det av ut på staden för att avnjuta en god middag innan hotellets nybäddade sängar äntrades inför en ny och ännu hetare travdag.

Lördag morgon inleddes av en promenad på stadens spöklikt tomma gator för att sedan inta en hotellfrukost, modell större. Sedan bar det av mot travovalen igen, vi fick oerhört bra platser cirka två meter ifrån banan. En tripp över till hästshopen gav en ny grimma till Fiffi, istället för den som numer är trasig (som hon ärvt efter sin mor) samt en lekkedja att komplettera det mjuka bummibettet. Sedan var det dags för travet att dra igång med allt vad det innebar med bland annat dagens gulddivison som ej gick av för hackor med Going Kronos, Citation, Red Chili Pirat, Jaded, My Love Lady (på besök från Frankrike) och allas vår Järvsöfaks i SM. Dagens huvudlopp bjöd på en överraskning som inte många satt sitt hopp till, nämligen Giant Superman och Fredrik B Larsson (grattis!!!). Det är då som man kan som Olle Goop konstatera att "trav är trav" och att "alla lopp skall köras". I övrigt så var Örjan Kihlström dagens man med sex triumfer varav tre inom V-75, snyggt jobbat, vi bockar och bugar. Vi avnjöt en travdag med fin sport i vackert väder, och det gjorde vi tillsammans med 18 124 personer, vilket innebar nytt publikrekord för Sundsvallsbanan, det är alltid roligt när människor väljer att avnjuta fin sport på plats för att ge sitt stöd till de tävlande.

Vi avrundade vår travhelg med ett besök på Hagmyrens travbana, vilket gav en liten "dagen efter känsla", varför lägger man inte V-65 på Hagmyren en sån gång, när man har hela svenska eliten i Sunsvall? Kanske en del av Bergsåkers storpublik följer med till Hudiksvall, idag när travet har problem med besöksantalet på travbanorna.

En trevlig helg som jag starkt kan rekomendera alla travälskare.

Genrepet är avklarat!

Ni kan inte ta oss...

Igår kväll var det dags för Fiffins genrep. Fylld av förväntan och spänning och komplett förvirrad for vi iväg till travbanan. Väl framme lastade vi av vår springare och alla attiraljer som skall vara när man skall köra provlopp: sulky, sele, senskydd, knäkappor, gamascher, nosgrimma, huvudlag, tungband, täcke, hö, hink, klocka, stetoskop m.m. När allt var avlastat gick jag till inskrivningen för att hämta en vojlock, detta skedde drygt en timme före start, och tro det eller ej men fjorton hästar var anmälda i vårt provlopp, och då det finns plats för femton så kom vi med.

Sedan var det dags att kontakta kusken och kolla vilken tid vi skulle "värma", vi selade och kusken for ut. Fiffi anser att det inte finns någon som helst anledning att springa som en tok när man är alldeles ensam, så hon tar det lugnt och ser sig omkring i omgivningarna, skall man vara riktigt ärlig så har inte hon och kusken samma uppfattning om hur en värmning skall gå till. Nåja, värmt blev det i alla fall. Sedan fick Fiffi vila en stund innan loppet, och sedan var det dags igen. Men lilla Fiffin är en klok och sällskaplig häst så hon gör gärna sällskap med de andra hästarna runt. Hon skötte sig exemplariskt och kändes fräsch så nu siktar vi på att göra debut hemma i Bollnäs den sjunde september, förutsatt att inget händer och att hon kommer med.

Fiffi fick sedan en välförtjänt dusch, en stunds träckning för att sedan gå in och äta lite hö medan vi smorde kråset inne på stallfiket. Sedan begav vi oss hemåt mätta och belåtna, och väldigt glada.

Ordlös onsdag - liten men naggande...

Vill du se fler bilder- gå då till Nejma i Marocko

Får vi något föl nästa år?

Undrar om det finns en liten Spotlite Lobell avkomma i hennes mage?

Idag är det 90 dagar sedan "Liten" betäcktes, normalt så skulle vi alltså kollat henne med ultraljud idag, men tyvärr kommer semestrar och annat emellan. Egentligen så går det ändå, någon vecka hit eller dit spelar inte så stor roll eftersom det är försent att betäcka om och foderstaten kan vi räkna om någon vecka med. Men vi är ju sååååå nyfikna och vill veta om allt är OK.

Varför vi är så kinkiga är föratt ifjol höll vi på hela sommaren utan att hon blev dräktig. Vi for till Borlänge flygplats och hämtade strån med sperma och kollade brunst och dräktighet i all oändlighet, men utan resultat. Så i år tog vi oss en tripp med traktens hästtransportör "Sluggo" ner till Brättefors stuteri i närheten av Vara. Vi lämnade "Liten" på stuteriet där också hingsten står. Och efter många om och med så blev hon till slut dräktig och kom hem igen.

Hästkrafter av många slag

I morse lastade vi Fiffi och begav oss återigen in till Bollnästravets, vi äntrade återigen rakbanan. Och tro det eller ej, livsmedikusens behandling gjorde att jag nu fått upp hoppet inför onsdagens provlopp. Hon kändes betydligt bättre idag än sist. Jag hoppas hon ser lika fin ut i onsdagens test och att kusken är nöjd, då är det bara att anmäla och sedermera debutera.

Sedan var det dags att kasta sig in i en för mig ny upplevelse, nämligen rallycross. Hur hamnar man då på detta? Min granne Mattias började tävla i år, tidigare har jag bott granne med hans mor och far, då tävlade hans far i detsamma.

Min granne, Mattias Ohlsson (innan växellådan gav upp helt).

Jag har som sagt aldrig tidigare varit på en rallycross tävling, men jag tyckte det var väldigt kul och rätt häftigt. Vilken nerv och spänning! Vi kom lagom till ett av Mattias heat, han fick en dålig start med körde förbi en konkurrent på insidan, väldigt tajt kan jag säga, för att inte säga plåt mot plåt. Det visade sig att Mattias fått problem med växellådan och bara hade fyrans växel, och det var förklaringen till den dåliga starten. Då kommer ett nytt moment in i sporten, nämligen att laga växellådan innan finalen, vi pratar på ca: en halvtimme!

Mattias far Mats "Putte"Ohlsson sliter med växellådan mellan heat och final.

Växellådan hinner bli klar i tid till finalen och Mattias står på startlinjen, starten går bättre i finalen, men tyvärr, efter ca:100 meters körning stannar Mattias bil, växellådan smäller igen. Dagen är slut, allt jobb förgäves :-( Det är bara att ta nya tag och ladda inför nästa tävling, som när man åkt iväg och skall starta hästen och man får en startgalopp och loppets vinns på två sekunder över din hästs rekord och hästen känns kanon efter galoppen.

Ordlös onsdag-en molnig himmel är också vacker.

Även mitt i den svenska sommaren kan en molnig himmel uppskattas. Vill du se fler intressanta bilder, så gör ett besök hos Nejma

Nu närmar vi oss start

Nu har Fiffins livsmedikus varit hit och mycket riktigt så var hon inte riktigt fit for fight. Men livsmedikusens magiska händer har förhoppningsvis gjord det dom brukar, alltså, gjort min häst smidig och fräsch igen. På lördag är det dags, känns det bra då så kör vi ett provlopp kommande onsdags. Och (tvi,tvi,tvi) känns det bra då ock, ja, då mina vänner, anmäler vi till start(håll tummarna).

I övrigt är jag själv i selen igen efter ett härligt sommarlov, och tro det eller ej, men det känns oerhört stimulerande. Nya lokaler, nya rutiner, nya och gamla arbetskamrater, ja, helt enkelt stimulerande. Ha det bra så hörs vi snart igen!

Tillbaka i vardagen

Fiffi var in på banan i lördags och gick ett jobb på rakbanan, sex intervaller (2*30, 2*28,2*26), nu sen hovslagaren varit och hälsat på kändes hon betydligt bättre. För utöver fotvården har nu Fiffi skor runt om, halvrunda med utskuren sula fram och falsade lätta guldskor med grepp bak.
Men i de snabbaste intervallerna så "bryter" hon en anning, det innebär att hon springer med huvudet lite snett, vilket brukar tyda på att nåt inte är riktigt okej, så nu tar vi hit hennes livmedikus/kiropraktor/massör, han har tidigare fixat detta problem till stor belåtenhet.

Alice har med stor stolthet visat sitt nya gömställe som befann sig på en enorm vindsvåning i stallet där vi förvarar hö, alltså höskullen. Efter en diskussion med barnens moder så enades vi om att flytta in i huset igen för att undvika att ungarna förvildas. Just för dagen är ungarna som allra sötast, ögonen är öppna och ungarna är nyfikna och lekfulla, men ännu inte så stora att dom klarar av att hänga i gardiner och välta blomkukor.

Det här mina vänner är nu inte längre min vardag, imorgon byts den ut mot aningen tristare skollokaler. Sommarlovet är slut för denna gång, men det är med spänning jag går tillbaka till jobbet för allt är nytt för oss i år, nya lokaler, ny arbetskamrat, nytt schema och ny metod att arbeta efter, ja, det känns pirrigt och inspirerande.

Nattliga promenader

I onsdags natt var jag ute i trädgåden och promenerade omkring samtidigt som jag lyste med en stark ficklampa. Alice, vår kattmamma, har nämligen hittat en bättre plats än vår lägenhet för sina småttingar. Så medan jag och Peter var ute och åkte flotte och fiskade (Peter drog upp abborre på abborre, medan jag fick en enda som var så liten att jag slängde i den igen) så passade Alice på att ta tillfället i akt.

Lägenheten var låst och sovrumsfönstret var öppen men bara ca:1dm, dessutom står det fyra blommor och en liten staty i fönstret, men inga katter fanns kvar i lägenheten. Vi kröp omkring på alla fyra lysandes med ficklampa, kollade under sängar, soffor, byråer, ja, vi vände upp och ner på hela lägenheten. Men inga katter. Mitt i alltihopa hördes ett utdraget jamande utanför bakdörren, Alice. Vi enades om att Peter skulle gå och sova, som ska upp och arbeta medan jag slog följe med Alice som får sova på morgonen.

I en halvtimmes tid gick jag och vår kattmamma omkring i omgivningarna i ljuset av en ficklampa, hon klättrade i träd, gjorde sina behov, tvättade sig och allt annat en katt kan hitta på nattetid. Så smångingom hamnade vi i stallet där jag såg på medan Alice åt en halv gädda och tvättade sig igen (det är väldigt vad katter ägnar mycken tid åt att hålla sig rena). Helt plötsligt stack Alice iväg som en oljad blixt ut genom dörren, och jag vaknade till och snubblade efter. Runt hörnet på stallet och in vid kattluckan i väggen, men se där, där fanns ett litet hål i väggen, och "poff", katten var borta, i väggen. Dock hördes kattungarnas glada tillrop när deras mor kom tillbaka. Och i ärlighetens namn så måste jag hålla med vår katt, att säkrare ställe får man verkligen leta efter. Så nu stundar en otålig väntan på att de små charmtrollen skall titta ut.

Jag gillar att åka skidor med...

Vill du få mer inspiration i livet, besök Ordlös onsdag hos Nejma

Gymnastik för både folk och fä

Igår provade jag och Fiffi något nytt, eftersom Fiffi är en travhäst vilka brukar bli rätt stela i kroppen så skadar det inte att köra lite annan träning. Så igår tog jag och Fiffi vårt första ridpass med lite dressyr samt att vi provade att hoppa och använda kavaletti. Jag kan väl säga att det gick lite sisådär, jag skyller en del på hennes storasyster som stog inne i stallet och skrek ut sin ensamhet under hela ridpasset, trots att Esteria var inne. Vi övade volter, serpentiner, start och stopp samt sakta och fort innan vi gav oss in på kavalettiövningarna. Kavalettin gick alldeles utmärkt så då bestämde vi oss för att prova ett litet hinkhinder, men Fiffi tyckte nog att det var lite för litet för hon tog glatt fart och travade över utan att behöva hoppa, varför göra det svårare än det är? Okej, vi tog större hinkar men Fiffi sprang glatt igenom dem med. Det konstiga är att hon har hoppat tidigare med mig springandes bredvid i grimskaft. Nåja, nu har vi en ny utmaning att ta oss an.

Men om Fiffin har hälften av den träningsvärk jag har så lider jag lite med henne, ibland blir man medveten om att man har muskler man inte trodde fanns. Inget ont som inte har något gott med sig. Nu skall jag packa en liten väska med saker och bege mig till vår lilla badstrand och där umgås med allt från goda vänner till snokarna som även dom upptäckt vår annars ganska hemliga badplats. Det är lika bra att passa på så här sista veckan på sommarlovet.

Ha en trevlig dag i solskenet!

Ibland så går det bakåt

I det här huvudet mina vänner rör sig otroligt mycket. Som ni kanske förstått så är lilla Fiffin en speciell flicka med egna ideer och det är inte sällan man undrar vad som egentligen rör sig där innanför. Och det kostar på att förstå hur den lilla damen vill ha det och hur hon tänkt sig det hela. Men hennes fördel är att hon aldrig "ställer till" med något, hon skenar inte, hon slår inte, hon bits inte, det är en snäll häst. Däremot är hon något av en världsmästare på att stå still, och man rubbar inte en häst som bestämt sig för att stå stilla.

Idag tänkte jag vara en snäll matte och ta in flickorna och ge lunch inne för att det är över 35 grader varmt i solen, då tänkte jag att det skulle vara skönt för dem att komma in i ett svalt stall en stund. Fiffi stod vid öppningen, redo att gå in, todde jag ja. Hon gick snällt ut ur hagen men sen var det stopp, och då pratar vi tvärstopp.

Nu har ju jag och min lilla stumpa kamperat ihop i fyra år så just det här problemet har vi lyckats lösa. Fiffi har en "backdag", nu kanske ni undrar vad det är. Men det är ganska enkelt, en del dagar vill Fiffi backa, då är det bara att vända på steken och backa vidare till stallet. Oftast backar vi ända fram men ibland vänder vi och tar det hela framlänges.

Alla sätt är bra, utom dom dåliga!