Livet kommer och går från generation till generation.

Där i magen döljer sig nästa sommars underverk och vår sommarsol och glädje!


Det är fredag eftermiddag och jag har en sisådär vecka i mitt liv bakom mig, fortkörningsböter, häst som inte kom med till tävling på måndag. Men som tur är så brukar det komma sol efter regn så verkar det vara med livet med. I onsdags var vi och kollade om "Liten" fortfarande är dräktig och tänker berika vår tillvaro med ett litet föl till sommaren. Vi lastade vår springare och gav oss iväg på ultraljudsundersökning för att titta vad som fanns i hennes mage. Och se, där syntes tydligt att det var ett litet föl därinne, ryggraden syntes tydligt på skärmen. Allt väl alltså, då bjöds vi på kaffe och en trevlig pratstund med våra vänner och andra bekanta ute i samma ärende.

Så nu kan jag tillbringa helgen med att räkna foderstat åt vår blivande mamma, verkar dessutom bli väder för liknande aktiviteter. Det känns bra att få något att glädja sig åt då detta är "Tantens" sista sommar då hon i våras drabbades av en lindrigare förkylning och hade rätt problematiskt med den. Då tog jag ett tungt beslut, nämligen att detta hennes 25:e sommar får bli vår sista tillsammans. Min älskade häst är skapligt fräsch för dagen och skall heller inte behöva bli något annat, det är jag skyldig henne att se till. Dock har jag ansökt hos länstyrelsen om att begrava henne hemma på gården och fått lov till det. Mellan hagarna där hon levt sitt liv under en Ornäsbjörk får hon vila. Det känns tungt att tänka på, men det är det sista jag kan göra för min bästa vän.

Nu slut på melankolin, jag skall gå och frälsa mina hästar från regnet utomhus, sedan skall jag gå in och dricka en öl medan jag lagar en god fredagsmiddag. Ha det så bra i helgen!