Nu är festen över och vardagen här igen.

Nu är det vardag igen och dags för städing, tvättning, träning, fotvård och mycket annat. Idag har det stått tvättning och fönsterputsning på schemat, inte så kul när man är mitt uppe i arbetet men det ger dock en stark känsla av tillfredställelse samt en underbar doft. Och när arbetet väl var undanstökat belönade jag mig själv med en stilla ridtur i skogen, jag på lilla Fiffin och min sambo på Tanten. Alla hade trevlig utom lilla Fiffin som är på väg in i brunst igen och gnisslade tänder i tre kvart (ridturen varade en timme), hon blev dock nöjd när vi kom hem igen och hon blev lite ompysslad samt fick sitt äpple. Dom som säger att vägen till mannens hjärta går genom magen har definitivt inte träffat en häst, där ligger männen i lä, med hästlängder.

Vår lilla kattmamma, Alice, har innan hon fick sina småttingar sovit med oss i sängen, gärna under täcket. Inatt kom hon helt plötsligt på att det skulle vara mysigt att sova i vår säng igen, det var länge sedan, men har man småttingar så kan man ju inte lämna dem vind för våg. Därav kom det sig att vi inatt vaknade av ett förfärligt pipande och en katt som spankulerade fram och tillbaka på oss, mån om att även kattungarna skulle tycka att det var lika mysigt som hon tycker, av deras klagolåt att döma (som tilloch med väckte de som annars sover genom en rockfest) så var de tveksamma till sin nya placering och sovplats. Nåja, i sinom tid när mormor gnuggat sömnen ur ögonen och förstått att något var annorlunda så tog Alice och jag oss en pratstund. Trägen vinner så när jag och sambon burit tillbaka kattungarna fem gånger så fick Alice ett eget täcke att sova under, och tro det eller ej, uppenbarligen var det vad hon ville ha. Så nu vet vi att Alice vill ha sitt eget täcke och bli nattad och omstoppad när det är läggdags (tror vi, vi får se ikväll).

På torsdag är det dags att lufta lilla Fiffin på rakbanan en sväng, dessvärre är det ju bara att hoppas på att hon går in i brunst framåt fredag-lördag så hon är någorlunda på bra humör på torsdag. Sedan skall hon förhoppningsvis träffa sin massör/kotknackare, inte för att det är något fel, men det skadar aldrig att kolla. Dessutom, vem nekar till en massage, särskilt när man tränat lite hårt och kanske har lite mjölksyra och andra slaggprodukter som vill ut ur kroppen. Jag skulle inte neka till det, såvida inte det vore ett kriterium att träna hårt först, då är det nog troligt att jag skulle fundera på saken först.

Travfest i mina hemtrakter.

Godmorgon på er allihop! Jag sitter här på lördag morgon och dricker mitt livgivande och för humöret helt nödvändiga kopp kaffe. Stallet är klart och Alice har gått ut för att få sig lite luft och för att sköta sina dgliga behov medan jag är barnvakt.

Igår besökte jag två för mig helt okända platser som ligger i mitt närområde, nämligen, lindskogen i Lindefallet och Borka Brygga. Detta på bekommen anledning beroende på att min moder fyllt år och önskat sig en trevlig dag. Vi for iväg i arla morgonstund med fikakorgen packad. Vårt första stopp blev bland lindarna i Lindefallet som är bland de norligaste lindarna i vårt land, vi hade vädrets makter med oss och vi var väldigt nöjda med vårt besöksmål. Jag kan rekomendera ett besök, men endast om du som jag som tokig biolog eller liknande och finner intresse i att gå mitt i skogen och titta på växter, och inte är rädd för huggormar. Tycker du inte att detta låter så upphetsande så hoppa över detta besök och gå direkt på Borka brygga.

På Borka brygga var det dags för dagens närande lunch som intogs på en inglasad altan strax intill havet, de hade dessutom den goda smaken att erbjuda sittdynor och filtar till de gäster som så önskar, det tycker jag är omtänksamt och en mycket trevlig gest. Vi intog sikromstallrik till förrätt och pepparlax till varmrätt, åhhh så gott det smakade. Jag kan å det varmaste rekomendera denna restaurant om man vill unna sig något lite extra.

Just nu brottas jag med min inställning och min attityd, desssutom är jag rädd att detta kommer sig av stigande ålder. Jag funderar huruvida jag skall åka till Hagmyren på V-75 i det enligt metrologerna kommande regnet eller om jag skall stanna hemma, för tio år sedan hade denna frågeställning inte ens föresvävat mig. Regn är inte lika behagligt som sol, det är sant, men "inte är jag gjord av socker och inte är jag gjord av salt, å smälter jag lite så inte smälter jag allt". Nej, mina vänner, nu packar jag fikakorgen och åker till Hudiksvall på trav. Ha det bra så hörs vi sen (kanske det blir rätt sent så jag skall på födelsedagsfest ikväll med mat och dans).

En sån dag

Inatt blev jag mormor. Vår katt Alice har blivit mor till två små liv. Jag gick till sängs i skaplig tid igår kväll tillsammans med Alice som uppskattar en mysstund i sängen innan natten smyger in. Vi har misstänkt en längre tid att det kommer att bli fler katter i familjen men inte varit riktigt säkra på tiden, men när vi kom hem efter semestern hade Alice mage flyttat sig märkbart bakåt. Vi fixade till en kartong och inredde den som ett veritabelt katt-BB bör inredas, i avskildhet med filtar och handdukar som gör det enkelt att "bädda rent". Efter det slog Alice och jag följe till BB, vad skall väl en blivande mormor göra om inte följa med och titta på BB, sagt och gjort. Platsen såg ut att vara till belåtenhet och Alice provlåg och såg sig noga omkring.

Några minuter i tolv inatt gick så vattnet och sekunden efter kom ett riktigt kattskrik och den första kattungen. Alice som är en första gångs föderska tog i rena förskräckelsen med sig sin kattunge ner på golvet och hade fullt upp att tvätta det lilla livet, när väl detta närmade sig belåtenhet så tog hon med sig kattungen till korgen och gjorde sig hemmastadd där. När morgonen randades var där två kattungar, och deras nöjda moder. Och då har vi inte nämnt den stolta mormodern och mormorsmodern.

Märkt av nattens händelser selade jag ut Fiffi tidigt imorse, för att undvika värsta värmen och bromsarna som i år mer liknar B52:or. När vi kom hem så hade jag funderat vidare på gudmoderns tankar om Fiffins eventuella hovproblem, så nu har vi för att undvika alltför torra hovar utrustat vår springare med hovsalva och blöta tofflor för att hålla fukten, dessa attiraljer är ett arv från hennes morbror "Persson" som sällan nyttjade hästskor utan var ett barfotabarn här i världen.

Sedan gick jag nöjd och glad ut på tomten och plockade en tallrik smultron till frukostyougurten, när frukosten är överstökad väntar hammocken och tisdagens trav och galoppronden. Det känns skönt att ha den här dagen framför sig som ett oskrivet blad. Ha en underbar dag ni med!

Äntligen hemma

Nu är vi hemma från semestern igen, äntligen, skulle jag vilja säga. Många skulle kalla mig tokig eftersom jag har hemlängtan efter tio dagar (vilket är min längsta semester på 10 år) men sån är jag. Jag längtar hem till mina djur även om jag vet att de har det jättebra, jag längtar efter vår speciella vänskap. Även om jag skall ärligen erkänna att efter denna semester så läntar jag oerhört efter vår lägenhet som efter dessa tio dar känns helt enkelt gigantisk, för att inte säga såååå modern, med dusch, kök och inte minst vattenklosett inomhus, woow, vilken lyx.

Vi har hämtat hem lilla Fiffin från hennes gudmor där hon skött sig exemplariskt och varit sitt allra bästa jag. Hon är dock inte riktigt fit for fight i sina fötter så vi har fått order av gudmodern som gjorde sitt med klinga och rasp innan vi for hem. Till saken hör även att den kära gudmodern som har en syster som är gift i USA har meddelat att om man inte målar tånaglarna på sommaren "over there" så är det att jämföra med att inte raka sig under armarna i Sverige (om man är kvinna alltså), sen är det ju upp till var och en... Nu plägar den kära gudmodern att "händelsevis" undra vilken färg jag valt, oj, ursäkta , du har inte... Så nu är man slav under Lilla Fiffins gudmoder vad gäller fotvård både på två och fyrbenta.

Nu kallar de fyrbenta på uppmärksamhet (läs kvällshavre) sedan är det dags för sängen, sov så gott så hörs vi framgent, och vänta bara tills jag lärt mig att fixa in bilderna. Vi höres!

Semestern hägrar

Nu bär det av mot okända mål, bilen är packad och soporna är slängda. Hästarna går och mår bra i hagen och Fiffi är installerad på kollo, har inte hört något så det har nog gått bra. Min ömma moder, tillika djurskötare har fått papper med matlistor och telefonnummer. Så nu är det bara att åka emot Värmeland det sköna.

Kameran ligger redo så ni skall få en rapport vid hemkomsten och förhoppningsvis skall jag lära mig lägga in alla foton vid min hemkomst, så ni får se allt vackert jag sett.

Hejdå på en stund, hoppas ni får det lika bra som jag tänker ha det!

Vad är väl en blogg utan bilder?

Jo, det här är en blogg utan bilder. Det var tänkt att detta inlägg skulle prydas av vackra bilder på Cizzi på kollo. Dessvärre saknar hennes matte kunskaperna som behövs för att flytta bilderna från den idag nyinköpta digitalkameran till sin blogg, jag kan tillägga att dylika upptäkter en kväll när affären som sålde kameran och där en god vän till mig arbetar har stängtdet är tämligen tålamodsprövande.
Det är förmodligen tålamodsprävande för min kära väninna som kan det här med bloggning med eftersom jag ringer till henne, och alla känner väl till hur bra det är att förklara såna här saker på telefon. Ja, just det inte särskilt bra alls.

Nåja, bloggar utan bilder är som kärlek utan kyssar, men det finns gott om folk som dricker kaffe utan grädde, så håll tillgodo en stund till. Den som väntar på något gott...

Semestern hägrar runt hörnet.

Nu är stallet klart och det blev såååå fint och rent. Så på fredag bär det av på semester, Årjäng och V-75 blir vår första anhalt och Axevalla med stochampionatet blir vårt sista stop. Däremellan tänker vi improvisera i mellersta delarna av vårt land, det skall bli jätteskönt och rätt spännande att få vidga vyerna en del.

Två av våra flickor plus en konvalecent som finns hos oss för dagen blir kvar hemma i hagen med min ömma moder som hästskötare och våra kära grannar Åsa & Magnus som back-up. Cizzi däremot, hon blir nu "Lilla Fiffin" och kommer att tillbringa tiden hos sin gudmoder på kollo/träningsläger. Detta är Fiffins tredje år på kollo.

Första året var Fiffi tämligen "speciell", det började lite fint med att Fiffin fick gå ut i hagen första natten och skulle då få en liten kompis för att hon inte skulle känna sig så ensam, sagt och gjort, en shetlandsponny fick hon till sällskap, allt såg lugnt ut så gudmodern gick till sängs. På morgonen saknades en stycke ponny, återfanns senare i en annan hage något tilltufsad men som tur var inte skadad. Beate (som gudmodern heter) skulle ta in Fiffin på morgonen så bestämde sig hästen för att sätta Beate på litet prov och stannade därför helt enkelt mitt utanför stallet och stod där kvar. Beate hade inte stort mycket val utan fick snällt stå kvar tills det kom fler och kunde ge Beate ett rep. För eftersom Beate är Fiffins gudmor så visste hon att vi får använda oss av den metoden vid lastning m.m. så efter mycket om och med så kom Fiffin äntligen in.

Nästa dag var lugn men sen var det dags igen. Bäst jag låg i solen på en badstrand på Åland så pep telefonen till och där stod "Din häst är en åsna". Då blir man ju lite orolig så jag ringde Beate, det visade sig att det hade behövts tre personer för att få på vagnen på hästen, nåja, resten av veckan förlöpte någorlunda om man bortser från några saker som att vissa problem uppstod när duschen skulle uppsökas, men Fiffis gudmor löste det hela.

Man är ju väldigt tacksam att Beate vill vara gudmor och att Fiffin får komma dit på sitt kombinerade kollo/träningsläger. Tack Beate för att vi kan åka på semester.

Vi skottar sand...

Man kan inte påstå att det är särskilt roligt att skotta sand, men det ger en viss tillfredsställelse att kunna säga att man under dagen skottat ETTHUNDRA kärror sand, låter ganska bra va (det är troligtvis Luther som talar)? Nu kanske ni undrar varför i hela världen man skottar sand för. Jo det är nämligen så att vi har sand i våra boxar i stallet, ja, inte bara sand förstås, vi har ju naturligtvis strö som alla anrda, men underlaget är sand, och när vi mockat ett år så måste vi fylla på. Så nu är det endast lite bättringsmålning kvar i stallet sen är det nästan som nytt och vi kan gå där och mysa.

Igår kväll skolkade vi från allt vad arbete heter och åkte till Hagmyren på trav, det enda vi gjorde så åt vi, jag åt en "sommartallrik" som är en rapsodi med godsaker vilken jag försöker stifta bekantskap med åtminstone en gång per sommar, i övrigt så ägnade vi kvällen åt ungänge. För er som ej varit på trav kan jag säga att stämningen är oerhört gemytlig, ålder och utseende spelar mindre roll, om ni inte tror mig så titta på något TV-sänt trav i regnväder och fråga er ärligt om travet gagnar utseendet. Vid närmare eftertanke kan det kanske vara fallet i ett långsiktigt perspektiv och man tänker peeling och lermask.

Nu mina vänner skall jag slita mig från min kära dator och bege mig iväg för att hämta färg och andra nödvändiga attiraljer inför morgondagens arbete, samtidigt skall jag passa på att skaffa något gott att tugga på till ölen som står kylda i kylskåpet. Ikväll måste nämligen jag och min sambo fundera på vår semester, och då det är fullständig idetorka på området så tar vi fram dartpilarna och Sverigekartan få se vad som händer, vi har nämligen tänkt åka på fredag. Tips mottages tacksamt.

Nu har vi en starthäst

Nu är det över, jag har en starthäst i stallet. Men nu hamnar jag i bryderier, ska jag starta eller ska jag finslipa lite till? Denna fråga tål att fundera på. Gårdagen avlöpte till belåtenhet, jag skämde inte ut selen jag fått av min farbror Börje, en guldsele han vunnit, som tur var. Hästen skötte sig utmärkt i kvalet, men blev sen väldigt irriterad när hon inte fick åka hem direkt när hon var klar utan blev tvungen att stanna på trav nästan hela dagen. Irritationen var så kraftig att varken snygga killar eller havre hjälpte. När vi väl kom hem så fick både folk och fä sitt lystmäte i form av god mat och dryck, i trevligt sällskap.

Idag är vi tillbaka i verkligheten och har fått klä på oss blåstället igen. Nu skall stallet bli fint, högtryckstvätt, färg med mera, ger oss en trevligare tillvaro under resten av året. I år har vi dessutom hyrt en högtryckstvätt med varmvatten, en högtryckstvättarnas rolls-royce, vilket gör det hela mycket roligare. Detta kanske verkar lite tokigt, men apparat som man får ställa sig bredbent och stadigt innan man trycker på munstycket det är en häftig känsla, det är så det ska kännas.

Den stora darren

Sitter nu här tre timmar innan den stora händelsen, mat är inte att tänka på, däremot ett evigt vandrande runt runt. Det känns som Per Gessle sjunger "Så kommer alla känslorna på en och samma gång". Det brukar inte kännas så här innan jag åker på trav hemma i Bollnäs, jag undrar vad det kan bero på? Som tur är vet jag att jag har många kamrater på travet som eventuellt kan lugna ner mig, vi har varit i samma situation tillsammans i över tjugo år (nu tänker jag mest på Cizzis gudmor). Regnet det öser ner och har så gjort i över två dagar, så man kan ialla fall slippa gräma sig över att man inte sitter i någon stuga på semester utan trampar omkring hemma i gamla hjulspår.

Nej nu skall jag ta en sista kopp kaffe sen är det dags, nu kör vi!

Vintersemester med sol och avkoppling?

Regnar er sommarsemester bort? Börjar ni längta efter sol och värme? Kolla då in dessa bloggar när ni planerar: Malee Garden och Resa i Thailand

Surt i kvadrat...

Oj, oj, oj, ibland kommer vissa tillfällen olämpligare än annars. Cizzi hade igår en så kallat dålig dag när hon med alla medel visar att hon inte vill vara en söt och rar tös, utan hellre vill tillfoga människor mer eller mindre skada. Med andra ord min kvalhäst är brunstig för dagen och har sin prioritering ställd på helt andra saker än tävling, vårt , eller rättare sagt Cizzis hopp, är att det i samma stall imorgon står någon trevlig hingst som har den goda smaken att visa henne sin uppskattning.

Till er som inte haft äran att träffa ett sto med dessa problem vill jag bara säga grattis, dom är inte alltför underbara. Det kan hända att dessa problem känns igen via andra kanaler, men tyvärr så äter inte hästar choklad, dom hänger sig inte heller åt att titta på hederliga gamla snyftfilmer typ "Borta med vinden" , "Dimmornas bro" eller något säkert kort som "Barnen från Frostmofjället" eller en klassiker som Lassie. Men lite havre eller andra godsaker gör inte saken sämre. Nåja, vi får ta dagen som den kommer. Selen hänger nytvättad i stallet, höpåsen, skydd, täcken, stetoskop, hinkar och allt är klart för packning, så jag har gjort min del i det hela, så här långt.

Vad gäller mitt tillstånd så är det aningen förvirrat och skall jag vara ärlig så har matlusten varit bättre, vilket i mitt fall är en klar fördel. Man kan förklara det hela med att om jag haft några fler starthästar hade jag förmodligen inte behövt bekymra mig lika mycket inför "Beach 2008". Men vad gör det, vädret som består av ett fint strilande från vår herres sida ger även vår del av världen ett surt intryck så Cizzi är i gott sällskap.

Håll nu tummarna för att det står en starthäst i stallet imorgonkväll!

Hejsan,

Nu är det nära. Efter drygt fyra års samvaro med en dam som är född med en otroligt egen vilja och ett eget humör skall vi nu försöka oss på ett kval. För att förtydliga mig skall jag kanske berätta att damen i fråga är en travhäst och lystrar till namnet Cizzi Run K. Ja, ja, om du läste ihop "efternamnet" (Run K.) och fnissade lite framför datorn så kan jag trösta dig med att du inte är ensam.

Det var för många år sedan när jag skulle registrera in min första uppfödning (Mistral Run K.) och samtidigt registrera in ett handelsbolag. Jag funderade och funderade, man vill ju att det skall låta bra när man skall dras med det i framtiden. Men efter ett tag kom jag fram till att Run K. skulle bli bra, Run, för att det betyder springa på engelska och för att min käre far vilken jag ärvt intresset av hette Rune, och sedan förstås K. som i Kilström.

Nöjd med vad jag åstadkommit så registrerade jag glatt in både häst och handelsbolag. Allt förlöpte bra och livet gick vidare, jag beställde en grimskylt till uppfödningen. Grimskylten förevisades glatt för vännerna, och vad blir reaktionen, om inte ett stort gapskratt. Jag förstod ingenting (har det inte varit för dig Ronny har jag fortfarande inte förstått) mellan skrattsalvorna förklarades för mig att förmodligen de flesta kommer att läsa ihop det hela och därför få sig ett gott skratt.

Med tanke på omkostnaderna för namnbyte av häst och handelsbolaget så fick jag helt enkelt vänja mig vid tanken att bjuda på detta. Och nu är det snart dags att se detta traverklamp i tryck i ett travprogram, en del saker tenderar att följa en vidare livet igenom.

Sensmoral: Rådfråga gärna andra människor inför stora beslut i livet och var öppen inför konstruktiv kritik