Kastrerad hankatt vill jag bli !

En moder vars två äldsta barn flyttat hemifrån, Alice.


Idag har Alice dotter Mirran flyttat hemifrån, för att bli sällskapsdam åt en äldre dam, hon kommer med all säkerhet att ta kommandot i huset och få i princip exakt som hon vill. Igår flyttade Björne som i framtiden kommer att kallas Sigge, han flyttade till min kusin och hennes familj en kilometer härifrån. Sigge skall axla manteln efter Harry som är mormors bror till Sigge, det är ingen lätt uppgift för Sigge att ta över efter häradsbetäckaren Harry, grannflickorna lär stå på kö, men bonden som har kattfröknarna är nöjd eftersom Sigge är svart och Harry var röd, så nu hoppas bonden att kattungarna får en annan färg, omväxling förnöjer.

Det är så sant som det är sagt, att om man har något att säga till om i sitt nästa liv så vill jag bli kastrerad hankatt. Jag skulle då vilja bo hos en tant med klänning eller förkläde, detta för att man då kan ligga i lugn och ro utan att oroa sig för att åka ner. Hemska tanke att ens matte har wct overall, då kanar man hjälplöst omkring. Kastrerad vill jag vara av ren och skär lathet, då slipper man slåss och jaga brudar.

Nåja, jag har väl inte direkt någon brådska att byta identitet. Nu skall Alice och jag ta oss lite god ost och mysa lite.

Har jag smittat min häst???

Jag har nu återkommit från min förkylning (lite snuba kvar bara) men jag är orolig att jag pussat på min vackra springare en rejäl febersläng. Igår morse när jag skulle släppa ut så såg Fiffi lite hängig ut och hade dessutom lämnat lite havre i krubban. Fram med febertermometer och tempa, döm om min förvåning när termometern sprang iväg till 40 grader celsius, hennes normala morgontemp ligger på strax under 37 grader. Som den oroliga hästägare jag är så släppte jag dock ut henne eftersom jag tror att hästar som är vana att vara ute mår bäst i sin hage under den blå himlen. Hon hade dessutom inga förkylningssymptom och hade ätit upp sitt hö, alltså ingen kolik.

Jag lyckades ringa några av mina vänner vid sextiden, eftersom dom jobbar med hästar och är vakna den tiden. Dom övertalade mig att hålla mig kall och tempa henne igen vid lunch. Hem på lunchen och in med termometern igen, 39 grader, då släppte jag in så hon fick vila sig en stund, dessutom är det lättare att se om hon bajsat när hon är inne i boxen.

Sen på eftermiddagen hade hon fortfarande 39 grader och fick komma ut en sväng igen, ja, hon hade bajsat. Då började det kännas lite bättre eftersom det gick åt rätt håll, så vi kunde äta i lugn och ro. Vid kvällsmatningen var hon nere i 38,5 och ui morse hade hon 37. Men nu är hon piggare igen och förhoppningsvis får hon tillbaka full aptit snart och kommer tillbaka till sitt rätta jag.

Skall man nu se något positivt med detta så är det i så fall att jag får sovmorgon i helgen då vi får skjuta upp fortkörningen till veckan.

Man skall vara rädd om fötter.

Sök dig till Nejma i marocko för mer bilder, ordlös onsdag hittar du där.

Däpt i däsan o nubig

Nu var det länge sedan jag skrev något på min blogg, nej jag har inte dött. Men skall jag vara ärlig har jag haft en nära döden upplevelse, jag har alltså blivit lika förkyld som bara en riktig karl kan bli. I helgen har jag somnat ifrån kaffe och konjak, på grund av förkylning. Ja då förstår ni att det var en kraftig åkomma.

Nu surfar jag på efterdyningarna, äter halstabletter och snorar. Men nu finns det hopp om livet, ett nytt försök med kaffe och konjak i helgen. Det kan man unna sig när trädgården börjar likna sitt hösttrista jag igen, vi skall nämligen städa bort det som är kvar efter sommaren i helgen. Jag välkomnar hösten med hela mitt väsen, doftljus, goda teer, en god bok, och framförallt slut på allt grillande, sommarlekar på fester, pilkastning, och allt annat som hindrar en från att sitta still och ta det lugnt. Nu är det tillåtet att krypa in och mysa om kvällarna, tack för det;)

Nu är det "slutbombat" för i år (i alla fall på våra breddgrader)

Besök ordlös onsdag hos Nejma i marocko, där hittar du massor av spännande bilder från världena alla hörn.

När sorg blir till medmänsklig värme.

Jag vet inte om ödet/livet/högre makter eller vad det nu är försöker statuera exempel och få mig att tro på mänskligheten, hur än det är så har det verkligen lyckats. Igår bevistade jag Bollnästravet och där hölls en ceremoni för att hedra min älskade farbror som somnade in efter en tids sjukdom i lördags morse. Hur ledsen och sorgsen jag än var så kände jag så mycket värme från människorna runt om mig så det gjorde mig alldeles varm. Att ta emot så mycket kärlek och medkänsla är nästan magiskt, det hjälper en att gå vidare i livet.

Och idag när vi på gården kom hem efter arbetet satt det en flicka gränsle över ett broräcke intill oss, broräcket är ca 50 meter ovanför en uttorkad älvfåra. Hon satt där på räcket med ansiktet begravt i händerna. Hon gled över på räckets utsida och var väldigt illa ute. Men folk strömmade till för att hjälpa och prata. Det hela slutade med att en dam hon tillät komma intill sig fick ta henne i famn och hjälpa henne tillbaka till på rätt sida samt hjälpa henne till sjukhuset för kvalificerad hjälp.

Mänskligheten är vacker, gå och ge någon en kram!
En stor och varm kram till er alla.

Livet kommer och går från generation till generation.

Där i magen döljer sig nästa sommars underverk och vår sommarsol och glädje!


Det är fredag eftermiddag och jag har en sisådär vecka i mitt liv bakom mig, fortkörningsböter, häst som inte kom med till tävling på måndag. Men som tur är så brukar det komma sol efter regn så verkar det vara med livet med. I onsdags var vi och kollade om "Liten" fortfarande är dräktig och tänker berika vår tillvaro med ett litet föl till sommaren. Vi lastade vår springare och gav oss iväg på ultraljudsundersökning för att titta vad som fanns i hennes mage. Och se, där syntes tydligt att det var ett litet föl därinne, ryggraden syntes tydligt på skärmen. Allt väl alltså, då bjöds vi på kaffe och en trevlig pratstund med våra vänner och andra bekanta ute i samma ärende.

Så nu kan jag tillbringa helgen med att räkna foderstat åt vår blivande mamma, verkar dessutom bli väder för liknande aktiviteter. Det känns bra att få något att glädja sig åt då detta är "Tantens" sista sommar då hon i våras drabbades av en lindrigare förkylning och hade rätt problematiskt med den. Då tog jag ett tungt beslut, nämligen att detta hennes 25:e sommar får bli vår sista tillsammans. Min älskade häst är skapligt fräsch för dagen och skall heller inte behöva bli något annat, det är jag skyldig henne att se till. Dock har jag ansökt hos länstyrelsen om att begrava henne hemma på gården och fått lov till det. Mellan hagarna där hon levt sitt liv under en Ornäsbjörk får hon vila. Det känns tungt att tänka på, men det är det sista jag kan göra för min bästa vän.

Nu slut på melankolin, jag skall gå och frälsa mina hästar från regnet utomhus, sedan skall jag gå in och dricka en öl medan jag lagar en god fredagsmiddag. Ha det så bra i helgen!

Gott, gotteli, gott, gott

Surströmming hittar du inte hos Nejma i Marocko (tror jag) men massor av härliga bilder kolla får du se!

Headbanging i rullatorn, hur går det???

Imorse fick jag den stora äran att hjälpa polismyndigheten med en slant. Jag hade fått låna en bil av vår kommun annars hade det aldrig hänt, min gamla mazda från -79 går helt enkelt inte så fort. Dessvärre kan man ju inte gnälla heller för vem ska man skylla på. Mina arbetskamrater hade dessutom gjort en mycket fin skylt som de förärade mig vid hemkomsten, om man vill vara kinkig kan man säga att jag betalade 2 400:- för konstverket.

Sen kom nästa nederlag, jag anmälde "Lilla Fiffin" till start och tro det eller ej, men hon kom inte med i loppet, så det blir ingen start på måndag, trist, trist och åter trist.

Så, nu har jag gnällt färdigt. För nu har min ungdomsidol Thåström varit på televisionen samtidigt som de spelade gamla "Ebba Grön" och Imperiehits. Nu snackar vi rebeller, dagens ungdomsrevolt är definitivt inte värre. Jag undrar om mina kära elever kan se sin mossiga gamla fröken framför sig vilt sjungande "Skjut en snut" och "Ung och kåt", jag tror det kan vara svårt för dem, särskilt då det inte ens funkar för mig.

Men har ni tänkt på en sak??? Hur kommer det att se ut när vi hamnar på ålderdomshemmet en vacker dag. Jag för min del tror inte att jag kommer att helt plötsligt vid 70 kommer att börja tycka om dansbandsmusik, utan fortfarande kommer att tycka om Ebba Grön. Men hur i hela friden skall jag bete mig med rullatorn när jag vill hoppa upp och ner, eller åtmindsonde headbanga. Sug på den en stund, och säg inte sen att det inte skall bli både roligt och intressant att bli gammal.

Debuten ändade i...

Femtespåret blev vår baneman, det blev för trångt och Fiffin fick inte hovarna på rätt plats utan galopperade. Jag kan inte lasta min springare för hennes misslyckande heller, sin storlek rår hon ju inte över. Men som den luttrade hästägare jag är så är det bara att ta nya tag, vi har ett nytt lopp vi kan anmäla till den 17 september på Bollnästravet. Nerverna kanske inte är fullt så tokiga nästa gång så debuten är avklarad. Det var i alla fall en trevlig kväll trots galopp och regn.

Lördagskvällen ägnade vi åt andra djur, nämligen åt älg. Vi fick älgköttet från älgjakten, men med god hjälp från min moder så var det hela relativt smärtfritt avklarat. Så nu är årets köttranson i säkert förvar i frysboxen, det är bara att gå ner och låta inspirationen flöda inför matlagningen. Matlagning ja, nu när vi närmar oss hösten så går vi ifrån flashiga grillspett med annorlunda såser, udda sätt att tillaga vår kära knöl potatisen samt sallader och grillade frukter. Åter i vårt kök inträder nu kära gamla rätter som kalopps, söndagsstek, mustiga höstgrytor med svamp och många gamla kära vänner ackompanjerade av en flaska rött och levande ljus. Välkommen åter höstrusk och mörker som låter oss stänga in oss i våra lägenheter och hus och bara mysa och må.

Liten blir stor

Ordlös onsdag-full av bilder, besök Nejma i Marocko

Kräftskivan som slutade med en natt i stallet...

Nu i kräftskivornas förlovade tid så är det med ett litet leende jag tänker tillbaka på en kräftskiva som för min del slutade med en natt i min kära fölmärrs box, även om jag inte log just vid det aktuella tillfället. Kvällen startade med en mycket trevlig kräftskiva i glada vänners lag med god mat och dryck, själva kräftskivan lämnade absolut inget övrigt att önska.

När vi kom hem in på nattkröken så skulle jag säga godnatt till mina älskade djur, vilket jag tyvärr glömde att meddela min kära sambo som trodde någon glömt att släcka lyset i stallet. Men min sambo som är vän av ordning slog då till och gick ut i stallet släckte lyset och stängde boxen, jag satt kvar i boxen eftersom jag trodde att han skämtade med mig och tänkte att jag inte skulle låtsas om att han busade med mig.

Efter en timme började jag förstå att han inte skojat med mig och började så smått längta ut ur boxen till min sköna säng, efter en titt upp mot gallret vi har mellan boxarna, som jag upptäckte fanns 2,40 uppöver och därefter ett minimalt utrymme på 40 centimeter mellan gallret och taket. Eftersom jag inte när det gäller vighet och spänst har minsta lilla likhet med Stefan Holm och hans gelikar försökte jag mig på att klättra över, tyvärr nödgades jag ge upp efter ett antal fruktlösa försök som bara tog mig ca: 2 meter upp på väggen. Jag fick så småningom lägga mig ner i halmen för att försöka erhålla någon form av skönhetssömn. Efter ytterligare två timmar vaknade jag och då längtade jag verkligen in till sänghalmen, i rena frustrationen tog jag mig ut ur boxen via vattenkopp och krubba för att sedan pressa mig via det trånga utrymmet mellan galler och tak.

Mäkta upprörd begav jag mig mot lägenheten, för att upptäcka att ytterdörren var låst. Ytterligare upprörd hämtade jag vår extranyckel varefter jag stormade in i sovrummet och tände alla lysen. Där mötte mig en yrvaken sambo med orden "Var har du varit, jag saknar dig".
Då förstod jag verkligen att han inte förstått att jag varit i boxen, ibland kan det bli tokigt.

Fiffin skall starta på fredag!

Min kompis Cilla med sin Maja

Nu är det inte bara nära det är otäckt nära. Imorse anmälde jag Fiffin till start, man får anmäla sin häst några dagar innan, sen kommer en oooooändligt lång väntan, innan alla anmälningar är gjorda och spåren är lottade. Det tar ca:2-3 timmar, men det är låååånga timmar när man går och väntar. Tyvärr fick vi spår fem som är lite trångt och Fiffi är ju en stor häst så det kan bli lite tajt, dessutom kommer nummer sex och sju utanför med fart, dessa har farten uppe då de har så kallade "springspår". Men vi har fått det spår vi har och det är bara att gilla läget. Så håll tummarna och glöm inte att hålla utkik efter Cizzi Run K. i andra loppet på Bollnästravet på fredag kväll. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot denna debut. Jag har precis varit i stallet och tvättat sele, skydd och sulky för att smörja dem imorgon.

En kille med klass, Avito, en sexårig ardenneravelshingst.

Kanske man skulle skaffa sig en ardenner? Vi tillbringade lördagen med att titta på dessa maffiga djur som kan väga uppemot ett ton. Så stora och så snälla. Det var nämligen premiering på Kolgården, ett friluftsområde i centrala Bollnäs. Det hela var mycket trevligt, många fina hästar, många vackert flätade med bast för dagen. Jag fick dessutom träffa en kompis som jag gått i skolan med i Gävle (för sju år sedan!!!) som var där och visade sin häst. Blir det någon hästpremiering i din närhet så ta chansen och åk dit, du kommer inte att ångra dig.

Vackra flätor i håret förhöjer upplevelsen!