Otålig väntan på våren

Ute idag är det en grinig snålblåst som blåser rakt igenom kläderna och gör en frusen och huttrig långt in i benmärgen, jag som vill sitta ute i vårsolen och dricka varm choklad. Det blev inget av med det.

Annars är jag för dagen en ovanligt lugn och stillsam kvinna. Häromdagen så slog jag omkull på en isfläck, jag landade handlöst på rygg och klev upp med en blåslagen kropp och skrubbsår. Jag tror att det behövs någon dags rekreation innan det blåslagna ger med sig , skrubbsår av det här slaget har jag däremot inte haft sedan jag cyklade omkull på cykeln som ung, nu som gammal tant cyklar jag så försiktigt så att inga skrubbsår uppstår. Idag är man glad att inget är brutet, man är ju inte så smidig längre att man kan genom vilt sprattlande kan undvika plötslig markkontakt.

Men för att trösta mig när det handlar om otålig väntan på våren och vårkänslor så landande årets första nyckelpiga på vårt provisoriska broräcke, kortet ger henne inte rättvisa på något vis men här är hon, årets första.

Ännu en söndag med vårkänsla

Två veckor har passerat och viruset är fortfarande kvar men inte så starkt som tidigare så några ronder till så ska jag nog avgå med segern. Förra helgen dukade vi bordet för en liten fest.

Det var min kära kusin och hennes sambo som kom på besök, kvällen blev full av mat och prat. En mycket trevlig kväll i trevligt sällskap. Och jag har även fått en liten hjälpreda när det kommer till köksarbetet, man behöver inte ens be honom om hjälp, han är alltid på plats och beredd att räka ut en hand, förlåt tass menar jag.Annars flyter livet på som vanligt, full fart i skolan och bara två veckor kvar till sportlovet. På lovet skall jag ta första steget mot en anpassning till ett liv som det anstår en medelålders kvinna. Jag har bestämt mig för att jag skall sluta färga håret vid 50, men jag är ju spräcklig i håret, inte så snyggt, därför måste jag färga lite slingor till att börja med. Därför blir det ett besök hos frissan, vi hinner också med en cortisonbehandling, tandläkaren, dietisten. En vecka för iordningställande.

Nu väntar en kopp kaffe och en kanelbulle i trädgården, tillsammans med fåglarna.

Fy för virus

Nu är jag trött på det här med virus. Det är inte min dator utan jag själv som gått och burit på den envisaste virus jag någonsin råkat ut för. Jag trodde jag hade övermannat den men förra helgen fick den återigen övertaget. Jag har varit som Törnrosa halva veckan, men på torsdagen så var jag uppe igen och tillbaka på arbetet. Nu står det och väger igen, men jag vägrar och ge mig, och den här helgen har det inte varit något problem alls att hålla sig lugn, när termometern visar på -25.

Trots virusen så var vi ute och åt på krogen igår, det var min väna moder som undrade om vi var intresserade att följa, tack kära mor. Vi fick en otroligt god middag, bestående av carpaccio, pepparstek och glass till efterätt mmmmm, sedan fick vi en irish-coffe vi hemkomsten. Det var inte illa.

Förra helgen var jag på min "nästan" brors femtioårskalas, det var en otroligt trevlig tillställning med många glada, trevliga, vänner från svunna tider som jag inte träffar så ofta nu för tiden. Det är med glädje jag ser fram emot alla femtioåringars firande detta år, jag menar det är ju några jag känner. Själv tänker jag åka bort och fira, jag har haft mina fester vid 25 och 30 år.

Nu skall jag gå iväg och roa mig med tvätthängning för att sedan ta itu med matlagning, jag har ägnat dagen åt att arbeta med lite planering inför veckans arbete, men nu ger jag upp och tänker bara mysa på resten av dagen.

Vem vet, kanske fira ett VM-guld i bandy kanske =))) Det finns alltid anledningar till att fira.