Jag vet inte om ödet/livet/högre makter eller vad det nu är försöker statuera exempel och få mig att tro på mänskligheten, hur än det är så har det verkligen lyckats. Igår bevistade jag Bollnästravet och där hölls en ceremoni för att hedra min älskade farbror som somnade in efter en tids sjukdom i lördags morse. Hur ledsen och sorgsen jag än var så kände jag så mycket värme från människorna runt om mig så det gjorde mig alldeles varm. Att ta emot så mycket kärlek och medkänsla är nästan magiskt, det hjälper en att gå vidare i livet.
Och idag när vi på gården kom hem efter arbetet satt det en flicka gränsle över ett broräcke intill oss, broräcket är ca 50 meter ovanför en uttorkad älvfåra. Hon satt där på räcket med ansiktet begravt i händerna. Hon gled över på räckets utsida och var väldigt illa ute. Men folk strömmade till för att hjälpa och prata. Det hela slutade med att en dam hon tillät komma intill sig fick ta henne i famn och hjälpa henne tillbaka till på rätt sida samt hjälpa henne till sjukhuset för kvalificerad hjälp.
Mänskligheten är vacker, gå och ge någon en kram!
En stor och varm kram till er alla.
3 kommentarer:
Jag hörde att Börje gått bort. Sänder mina tankar till er genom internet - KRAM!
Tråkigt med din farbror. Det du berättar om flickan är hjärtknipande. Hoppas hon får den hjälp hon behöver nu!
Maleé: Tack, men jag får tacka för att jag fått haft honom så nära mig under alla år. Och att jag har så bra vänner:) Det värmer.Kram
Boella: Tack. Rätt som det är så känns alla triviala klagomål helt enkelt pinsamma. Vad gör väl det om det regnar eller lunchen är dålig. Ta väl hand om dig och ha en bra dag.
Skicka en kommentar