Vår nya lägenhet

Vi jobbar vidare med renoveringen av vårt nya boende. Det går sakta men säkert framåt, kommande jul skall vi nog kunna fira där, även om det inte kommer att vara färdigt i alla skrymslen på alla våningar. Köket och allrummet bör vara färdigt och äntligen kommer vi då att kunna inhysa en julgran igen.

Det är lätt att bli lite otålig när det är så mycket som skall göras och så mycket "underarbete", byte av värmesystem och annat som inte direkt syns och som känns lite trist. Men det måste ju göras och det före själva köket och resten, och dessutom tar det tid. Men som tur är så blir vi ju färdiga lite pö om pö och får glädja oss åt en liten bit i taget. Men nu är det färdigarbetat för idag nu är det tvagning i bastun, mat (inklusive vin), trav, körslag och annat trevligt på tablån inför kvällen.

I helgen äter vi "Emelie mat" vilket innebär att jag fått två recept av Emelie inför helgen. Väldigt enkla och bra recept och inte minst lite förnyelse, vilket annars känns svårt ibland när man tappat inspirationen och bara kör på i gamla hjulspår. Emelie dök dessutom upp med en flaska vitt vin som säkert blir bra till laxen, tänk vad bortskämd man blir när man har så många bra vänner som jag har, varav Emelie är en. Tack för både recept, vin och inte minst omtanken!

Katterna har fått korgen

Katterna har hittat en ny favoritplats, tyvärr så rymmer den endast en katt i taget. Den nya sovplatsen är en korg som vi brukar ha med oss ner i källaren fylld med godsaker och verktyg, men som synes kan den även fyllas med annat.

På TV har meteorologerna lovat att vi skall få en riktigt trevlig och vacker vinterhelg fylld med sol och snö. Det är bara att fylla ryggsäcken med choklad, mackor och några apelsiner och ge sig iväg ut i naturen och göra upp en eld och slå sig ner med sitt fika. Passa på att vara ute i naturen med hästar, hundar, barn och bara njut. Själv skall jag unna mig ett glas vi till helgmaten då jag igår på vinlotteriet fick med mig några flaskor hem.

Ha en trevlig helg i solen!

Jag saknar lite "jäklar anamma"

Bandyn igår kväll blev ingen minnesvärd upplevelse, av hela kvällen så var det Team Hanna som uppträdde i halvtid med två låtar som gav mest glädje och etsade sig fast i minnet, och de resterande nittio minuterna som en bandymatch består av var tämligen ljumma och tafatta. Var är geisten och den finska sisun vi vant oss vid? Vi hann hem till travet och kunde se när Björn "guldhjälmen" Goop tog fem segrar på V-65, grattis!

Den här kvällen har dock fina odds att bli bra, vi skall träffas nio hästtjejer och fika och lotta ut vin. Ja, ja ,ja, jag vet vad ni tänker, och ni har sannerligen rätt. Vi pratar en del med, det gör vi. De flesta av oss har känt varandra i många långa år och har en hel del att diskutera, livet i allmänhet och hästar i synnerhet. Så jag ser fram emot en kväll i glada vänners lag.

Det vi har det har vi i Bollnäs

Ikväll blir det bandymatch igen. Vi möter Broberg (från Söderhamn) och det känns som en ödesmatch, det känns som att det lag som förlorar kvällens match får svårt att ta sig till slutspel. Och slutspel vill vi ju ta oss till, det betyder att vårt bandynöje förlängs och det med råge för slutspel är ju alltid slutspel, med heta känslor och högkvalitativ sport. Och i kväll är det extra underhållning för allas vårt Team Hanna kommer att underhålla oss i halvlek. Vilken kväll att se fram emot, helt och hållet i lokalpatriotismens tecken, och det händer inte precis varje kväll här på landsorten. Men ikväll hoppas jag att vi får slå oss för bröstet vad gäller både bandy och sång, jag skall i alla fall heja fram alla så gott jag förmår, dessutom hoppas och tror jag att vi med detta digra program kan slå publikrekord på vårt kära Sävstaås.

Thailivet har satt sina spår

Fast jag är hemma i Sverige så har jag svårt att riktigt skaka av mig livet i Thailand. Igår fick jag ett ryck och köpte nagellack och såg till att fixa naglarna, vilket jag normalt inte gör om jag inte är i Thailand och får hjälp med hela proceduren. Sedan åt jag och sambon fried rice, tyvärr saknar jag den heta såsen som serveras till, vi letade i stadens thai butik, tyvärr. Men den hjälpsamma expediten meddelade att man lätt kan göra den själv hemma, vilket även Ging framhöll. Jo det är säkert sant om man är thai, vilket jag inte är, men jag sände iväg ett mail till B-M och Ging med önskan om ett recept, så vänta bara.

Sedan ägnade jag mig åt min nya favoritsysselsättning som består i att vila kroppen på en spikmatta. Olika delar exponeras intill spikmattan liggandes i sängen, jag trodde inte att det var riktigt sant när folk hävdade att det var såååå skönt. Men jag måste retirera, det är väldigt skönt och avslappnande.

Fiffan och jag har lite svårt att ha mysiga träningspass i den ljuvliga vintersnön. Underlaget är lömskt och underhalt. Men det börjar dra ihop sig för små turer in till travbanan snart igen för att sträcka ut på rakbanan till att börja med. Det brukar vi gilla både folk och fä, träffa andra hästar och människor och fika litegranna samtidigt som vi ser oss om här i världen. Det börjar väckas en längtan i bröstet på lördagsmornarna.

Sista semesterdagen

Så var min sista dag i Thailand kommen. På morgonen pep det till i min mobiltelefon med ett meddelande från resebolaget, planet var sex och en halv timme försenat. Det tyckte jag var så tråkigt att jag stannade inne hela förmiddagen och surade. Men vid lunchtid så tog jag mig i alla fall iväg och åt lunch med Britt-Marie (det blev några luncher för oss i Thailand). Sedan kom Ging och hämtade mig och återigen fick jag tillbringa några timmar på Malée garden med svenska tidningar och annat smått och gott. Sedan tittade mina grannar Brita och Anders in och hälsade på och sa adjö, så då passade jag på att följa med dom på Kallot en sista gång och avnjuta en av deras underbara shake och prata lite.

Sen hann Britt-Marie och jag äta en sista middag tillsammans och det blev i form av pizza på Hen chef. Sedan bar det av mot flygplatsen och då lärde jag mig något jag inte hade haft en aning om. Nämligen att det inte finns någon mack öppen efter klockan nio på kvällen i Tahiland och automatstationer finns inte heller. Detta för att man inte skall okynnesköra med bilen i onödan, och då innebär det att man för säkerhets skull bör ha nog med bensin/diesel i bilen för att ta sig till sjukhus vid eventuell sjukdom, eller helt enkelt inte bli akut sjuk efter klockan nio. Tokigt kan tyckas, eller...

Hejdå Thailand, för denna gång!

Vilken härlig dag

Vi är i final, ja, jag vet. Team Hanna är i final, de är jätteduktiga och jag gillar verkligen Hannas låtval hela tävlingen igenom. Nu får vi hålla tummarna hela veckan, då menar jag alltså när vi inte ringer och röstar så tummarna är upptagna. Hej, heja Hanna.

Ute vräker snön ner och vi har varit ute och skottat, sopat och fixat lite så nu skall vi mest sitta i soffan och åka skidor en stund, både längd, skidskytte, storslalom och Marcialonga. Sen kommer årets begivenhet med stor spänning och nervpirr. Prix dÁmerique där vi har två svenska ekipage med, Triton Sund och Opal Viking, hoppas verkligen det går bra för dem, håller en särskild tumme för Örjan och Triton. Vi gör om vårt vardagsrum till först en skidstudio och sedan en travstudio, kan man inte vara på plats under tävlingarna så är det tur man har TV, och kan följa tävlingarna på den.

Nu kör vi !

Sista kvällen i Thailand

En dag med packning, simning, vila och en del umgänge med Minette Walters och hennes bok Misstanken. Det blev ganska lugn dag efter Britt-Maries och mitt lååånga nattsamtal, men å andra sidan har samtliga dagar i Thailand varit lugna, och trots det har jag inte klättrat på väggarna jag som annars har svårt att "göra ingenting". Jag vet inte om det kanske har med värmen att göra.
Ikväll skall vi besöka en restaurang som ligger på sydspetsen av Phuket restaurangen heter Phromthep cape och skall ha en makalöst vacker utsikt. Vi kommer även att få sällskap av Bass, en kompis till Ging och hans flickvän.

Denna restaurang är nog en av de vackrast belägna platser jag någongång intagit en måltid på. Utsikten är helt betagande och eftersom solnedgången i Thailand är så pass snabb så hann vi se den i både dagsljus och i solnedgången. Vi hade en trevlig kväll på denna trevliga restaurang, och jag kan verkligen rekommendera den å det varmaste. Har ni någon att vara lite romantisk med så kan det inte bli fel om man tar en middag på denna plats, inte ens den mest oromantiska människa kan värja sig emot denna stämning som här råder.

Men mycket vill ha mer, så på hemvägen så besökte vi ett ställe som serverar bananpannkakor, som jag hört talas om och var lite nyfiken på. Och det var precis som jag trodde, mums, det är pannkakor som är mer friterade än stekta med bananer i mitten och toppade med socker och kondenserad mjölk. Britt-Marie och jag har alltid förföljts av frågan om vi är systrar, vilket vi ju inte är, även om våra mödrar vuxit upp i samma lilla by. Men denna kväll så fick vi frågan igen, av flickan som serverade bananpannkakorna. Hon pekade på ansiktet och sade "same face" följt av nästa ord "sister", även denna gång fick vi neka till detta påpekande. Men vi får nog vänja oss vid att det finns en viss likhet. Vi är alltså lika snygga båda två =)

Prövningar vi möta få...

Den här veckan har satt mig på prov i tålamod och arbete som mekanisk vindrutetorkare och datafixare. I onsdags när det snöade som ymnigast då valde min bil att testa min lojalitet som fordonsägare, vindrutetorkaren beslutade helt frankt att ta semester. Och nu förstår jag varför man måste ansöka om semester i god tid, för om så varit hade jag självklart haft en lösning på problemet. Men så var inte fallet nu, utan jag fick kliva in som vikarierande vindrutetorkare, och det kan jag lova, det är inte en bra kombination när man skall köra bilen med, det blir stökigt. Alltså kontaktade jag min allestädes närvarande mekaniker som ilade till min tjänst, och det som var fel bestod i att en skruv (eller mutter) behövde skruvas fast. Tack för hjälpen Jonke!

Torsdag morgon mötte oss med en halvdöd dator och en heldöd vattenpump. Irritation uppstod. Men på eftermiddagen så hade det mesta löst sig, felet på vattenpumpen var en trasig elkabel vilken våra grannar Lindbloms el fixade, då var det problemet löst. Men det måste jag tillstå att hundra meter kabel är betydligt längre än man kan tänka sig när man drar ut den. Prova får ni se! Datorn fixades med hjälp av Telias support, och se den piggade på sig efter behandlingen. Att vara utan dator det har jag varit den mesta delen av mitt liv, men ärligt talat undrar jag om jag börjar bli beroende.

Nu går vi mot en vilsam helg, helst utan intermezzon. Dessutom måste jag tillstå efter den här veckan, att killar förgyller min tillvaro =) Trevlig helg!
P.S. La ni märke till Kick Partys suveräna spurt på V-65:an i onsdags, det gjorde jag, så nu håller jag utkik efter nästa start.

Bara två dagar kvar

Snart är min tid i Thailand över, det är med blandade känslor det bär av hemåt. Livet här är underbart bekvämt och härligt, det är jätteroligt att träffa Britt-Marie och Ging. Men hemma väntar min kära sambo och alla djuren, som jag längtar så hett efter. Men det är väl bra att jag längtar hem för annars skulle det förmodligen innebära att jag längtade bort hemifrån minst elva månader per år, och det skulle inte vara en trevlig vardagssituation.

Efter förmiddagens simning vid poolen där jag träffade både Eva från Ängelholm och John från Idaho. Det var intressant att träffa någon från Idaho eftersom jag hade mycket kontakt med Idaho när jag jobbade med järv, eftersom det forskats mycket på järv där. Sedan var det dags för lunch med Britt-Marie. Vi lunchade på en restaurang där man löst utebelysningen på ett eget sätt, man har helt enkelt satt glödlampor (lågenergi) i gamla flaskor och på så sätt fått en trevlig belysning.

På samma restaurang fick vi en del av förklaringen varför det är så billigt i Thailand, eller... Efter lunchen så begav jag mig hemåt för en stunds vila och bokläsning innan det var dags att besöka en av de restauranger jag frekventerat ganska ofta, "stenbordet" som ligger i byn. Det börjar bli lite mycket ris så ikväll väntas en saftig pepparstek. Efter middagen så hamnade Britt-Marie och jag på deras altan för att prata lite, men när man inte haft tid och tillgång att prata om hur man har det och hur man haft det sedan sist man träffades och det är över ett halvår sedan så förstår ni att det tar en stund, så det blev en lååååång pratstund.

Drabbad av hemlängtan

Poolen på Orshid garden är testad och med råge godkänd, 1 300 meter, den här poolen är lite svalare än den tidigare och därför lite skönare att simma i. Trängseln vid poolen är lika arbetsam som vid den tidigare poolen, kommer det en eller två personer per dag, i övrigt är jag allena. Men jag tycker att det är tämligen suveränt att ligga ensam vid poolen och läsa, för dagen är det Nora Roberts, Heta Linjen, men den är snart slut och då väntar Birgitta Edlund och hennes Från vår bar i Provence.

När jag klarat av dagen så drabbades jag av en otrolig hemlängtan och ringde därför till mina nära och kära hemma. Sedan gick jag iväg och fick massage, jag gick till samma flicka och fick än en gång en undergörande topp till tå massage. Efter det så passade jag på att prova en ansiktsbehandling, den pågick i en timme och bestod av åtta moment. Jag kan säga att samtliga moment inte var lika behagliga, men överlag så var det skönt, sen känner man sig oerhört lyxig när man ligger där med varma fuktiga handdukar över ansiktet.

Efter detta så kände jag att jag var lite hungrig så jag gick och tog mig en liten middag. Sen kände jag att jag nog kunde bege mig hemöver för att få mig lite skönhetssömn. Men så fåfäng som jag uppenbarligen blivit så passade jag på att få både manikyr och pedikyr innan jag kröp till sängs. Jag kan lova er att min hemlängtan gick inte över med den lindrades en hel del av alla som pysslade om mig. Denna kväll inklusive middagen kostade totalt 120:- svenska kronor, då blir det liksom av att skämma bort sig lite och få lite lyx och flärd som man annars inte ser så värst mycket av.

Nytt semesterboende

En dag var det slut på min vistelse på Malée garden, jag skulle flytta till Orchid garden i den andra änden av byn. Det skiljer cirka femhundra meter på dessa ställen, och det är inte svårt att hitta. Rummet var långt ifrån så lyxigt som jag bott på Malée garden, men det fanns allt jag behövde och som plåster på såren så fanns det en pool tre meter från mitt rum.
Som sagt rummet var inte det lyxigaste men okej. Men trädgården och poolen var av en annan kaliber, och inte tillbringar man ju så mycket tid inne på sitt rum i Thailand. Fast det förstås man sover ju där och air-condition fanns, och jag lovar er, det behöver man i detta klimat för att få en god natts sömn.
På kvällen var det dags för fest igen, färden gick till "kasta maten restaurangen" i sällskap med (Cotton)Johanna, Mike och deras två barn Liam och Emmy, samt de nya gästerna på Malée Garden och naturligtvis Ging och Malée. Vi hade en trevlig kväll, Ging fick inte många lugna stunder eftersom han fick tolka mellan tolv hungriga svenskar och personalen, Ging var nämligen den enda språklänken mellan gäster och restaurangen. Jag kan säga att han hade det ganska stressigt innan alla fått sin mat och dryck. Men den enda som märkte av detta var just Ging, vi andra tyckte att allt flöt på och gick bra.

Havets glädje och läckerheter

Idag besökte jag en strand vid havet, en bit bortom de vanligaste stränderna, lite mer avskilt, AOsan. En behaglig liten strand när man vill ha det lite lugnare. Det kan dock vara lite trickigt att hitta dit eftersom man åker igenom! en byggnad, ja, vägen dit går igenom en byggnad, en yatch-club. Väl framme på stranden så uppenbarar sig en dykskola, en restaurang och några bungalows. Men ärligt talat, sand är enligt mig ett överskattat material, när man kommer till stranden så väger packningen cirka ett halvt kilo, men sen när man skall åka hem så väger den runt tio kilo, detta beroende på all sand man har med sig. Jag skall även bekänna ett misstag som man förmodligen gör endast som förstagångsturist i Thailand, man placerar sig nära vattnet och ligger till sig, kopplar av och vips så slumrar man till en aning. Detta för att lite senare hastigt vakna till sans när en våg sköljer över en från ett hav som nu är betydligt närmare, nämligen så nära att man liksom ligger i det. Alltså, lägg er en bit ifrån vattnet.

På kvällen var det dags att besöka restaurangen Kro Suvit. Man tar sig en bra bit utanför turiststråken, nämligen ut i mangroveträsken där man odlar räkor.

Så småningom så når man fram till en brygga där långbåtarna ligger tätt som mygg i en svensk sommarnatt, detta för att skjutsa gästerna till restaurangen som ligger belägen mitt på havet.Väl framme så tittar man på menyn och beställer vad man vill äta, sen går man och tittar vilka fiskar man vill äta. Det finns olika bassänger där menyns råvaror simmar omkring, och där gästerna väljer vilken firre som de önskar. Vi frossade denna kväll i musslor, bläckfisk, hummer och snapper, som är en slags asiatisk abborre (tror jag). Maten smakade himmelskt, förutom då kanske "hummerblodet" som även om det var rejält spetsat med sprite smakade sisådär, men det skulle enligt servitören ge enorm styrka till den som drack, så det måste ju göras. A girl got to do what a girl got to do!

Väder som passar mig för dagen

Med en tämligen lysande röd färg på kroppen och aningen trött efter en mycket trevlig, och sen nyårsafton med rejält firande så var dagens väder passande. Molnen dolde solen under större delen av dagen, små duschar av regn dök upp lite då och då, men då pratar vi om just små duschar, för min bok blev inte ens blöt. Jag tillbringade större delen av dagen i hängmattan med resans andra bok av Marie Ljungstedt, I denna ljuva sommartid. Ni som läst Marie Ljungstedts böcker ser att jag läst dem i lite tokig ordning, men böckerna är väldigt bra så det var okej.

På eftermiddagen var det dags för en riktig shoppingrunda. Vi besökte ett enormt shoppingcenter där vi intog en middag och åkte rulltrappa upp och ner, det var helt enormt mycket folk där eftersom thailändarna hade en ledig dag. Eftersom shopping inte direkt ligger för mig så blev det inte mycket shoppat, frukt och bröd blev det som fyllde mina kassar. Vi for vidare till ett aningen mindre köpcenter där det var lite lugnare för att göra ett nytt försök, och där lyckades jag få tag i en elektrisk "myggjagare" som dessutom innehåller en ficklampa och är laddningsbar, denna hade jag tänkt till min kära sambo som jag på sommarkvällarna får dela med myggorna. Jag fick även tag på ett par sandaler, eftersom mina tår eller rättare sagt mellanrummet mellan mina tår inte riktigt kommer överens med flip-flop sandaler längre. Britt-Marie blev tyvärr utan skor eftersom det inte fanns någon kod på hennes sandal och det tydligen inte gick att knappa in priset, detta var tämligen olyckligt eftersom Jack deras hund med jämn takt ser till att matte måste se över sitt skolager, hans har nämligen en speciell dragning till just hennes skodon.

Nyårsafton i Thailand

Det började med en träningsrunda i poolen, även P-O Enkvist och hans "Boken om Blanche och Marie" fick följa till poolen. Boken var väldigt intressant och innehåller mycket fakta om olika vetenskapsmän, kanske lite seg i början. Efter några timmar vid poolen så började den högröda tonen på mitt skinn att göra sitt intåg igen så det var bästa att packa ihop och bege sig hemöver. Det var inte helt fel med en liten middagslur på nyårsaftons eftermiddag, eftersom det är dags för party på kvällen. Britt-Marie och jag skulle äta middag och besöka Sunshine bar på kvällen, Ging var upptagen med en spelning. Men innan vi begav oss in till Rawai så var vi bjudna till Anders och Brita för att avsmaka den underbara lingonglöggen, de hade även besök av sin thailändska väninna Apple, besök gärna Britas blogg så får du veta mer =)














Vi hade en väldigt trevlig stund tillsammans med våra grannar innan det bar iväg till Rawai och vår stundande middag, vi hade planerat att äta på Nickis restaurang, men när vi beställt våra frozen daquiris och margaritas så fick vi klart för oss att menyn denna kväll bestod av en speciell grillbuffe så gick vi till grannen.



















Vår nyårs middag smakade underbart gott, vi spanade in grannen och hans mat och beställde lika som honom, och vi kan bara konstatera att den mannen hade god smak vad gäller mat. Efter maten så gick vi över gatan till Sunshine bar där vi dansade, tittade på fyrverkerier och roade oss till Ging kom och hämtade oss fram på nattkröken.

Idag var Sverige i paritet med Thailand

Idag har det varit en dag som snuddar på det perfekta. En klar och kall morgon där himlen lovar gott inför den stundande dagen som är i vardande. En lugn stund efter utsläpp och fixning av stallet, frukost och en del pyssel med tvätt och blommor, även blommorna som skall förgylla vår trädgård i sommar. Sen bestämde Emelie min kollega och ridassistent att vi skulle ta flickorna och ta oss en tur i det underbara vintervädret. Emelie fick dock för en sekund kontakt med backen då Liten halkade till på en isfläck, men inget allvarligt inträffade, Fiffan stod kvar lugnt och stilla, Liten lät sig fångas igen och Emelie svingade sig upp i sadeln och vi fortsatte vår ridtur som om inget hänt =)

Efter det blev det en stund i vår källare där vi trivs bättre än bra, och inte nog med det vi blir väldigt rena med till och med mellan tårna.
Nu skall vi till svärmor och svärfar där vi skall få middag och umgås hela kvällen, det har ju inte blivit så mycket av den varan under jul och nyår, men vi skall försöka reparera en del ikväll. Ha en trevlig lördagskväll, imorgon skall ni får en rapport från det leende landet igen.

Grattis Örjan!

I år utsågs Örjan till årets kusk på travgalan, det med all rätt, för som Micke Nybrink sa en gång att "Örjan som kusk är hästägarens och hästens bästa vän". Det håller jag med om. Att pojken dessutom är välstammad kan väl inte skada, jag menar, fråga Ulf och Peter Eriksson.

I övrigt så tyckte jag nog att alla utnämningar var bra: tvååring: Juggle Face, som Ludde tagit fram från betäckning till denna utnämning. treåring: Maharajah, ja vem annars? fyraåring: Sahara Dynamite, finsk sisu i både häst och alla omkring. årets sto: Lie Detector.

Årets tränare: Stefan Hultman, det är bara att titta på de andra utnämningarna, han tränar två av dessa och skall starta Triton Sund i Prix dÁmerique, Triton har dessutom i år vunnit Sundsvall Open Trot och han var den förste att betvinga Commander Crowe.

Årets äldre häst tillika Årets häst: Har man en gång sett honom är man fast, hans utstrålning är av samma slag som Going Kronos, det går helt enkelt inte att värja sig. Han är helt enkelt underbar.

Grattis även till årets komet, Anna Rönning och årets kallblod, Järvsöfaks, även om jag nog tycker att hans son Järvsöviking gjort ett kanonår, och årets uppfödare Björn Damm.

Elefantritt

Idag så började dagen med en del ärenden som att boka boende de fyra sista dagarna av min Thailandsresa, hämta ut pengar och handla frukt innan den stora begivenheten med elefantritt skulle gå av stapeln. Boendet löste sig på ett utmärkt sätt, cirka 500 meter från Malée garden ligger Orchid garden, och det är inte bara namnet som påminner om varandra. Som ni förstått så är Ging en trummis och det är även ägaren till mitt nya boende, Rodger, som kommer från England. Mitt nya boende är inte riktigt lika fint som Malée garden men det är helt okej, och det finns en pool, belägen på cirka tre meters avstånd från mitt rum. Det finns även air-condition samt en säng, kylskåp,dusch och toalett. Det är nästan onödigt lämpligt att hämta pengar nu när man befinner sig utomlands, borta är allt tjafs med resecheckar och växling, det är bara att ta sitt kort och uppsöka en uttagsautomat och vips så har man pengarna i handen. När detta var avklarat så väntade en lunch med Britt-Marie innan vi skulle bege oss upp i bergen till elefanterna, Britt-Marie hade godheten att följa med och sköta kameran samt att hålla handen vid eventuell nervositet.














Så långt allt lugnt, ännu så länge ganska kaxig. Så kommer elefanten, även detta känns bra. Elefanten som skall bjuda mig på denna efterlängtade upplevelse heter Vam Pen och är en hona som är tjugotvå år gammal, det är även denna elefanthona som pryder omslaget till Britt-Maries bok Resa i Thailand. Jag tar mig försiktigt upp på detta enorma djur, och hu så högt det är, nu börjar det kännas lite osäkert. Jag sitter i korgen uppe på elefanten, men jag hoppas att jag kan få rida "på riktigt" bakom öronen samt att jag kan få duscha av den efter ridturen.


















På dessa bilder är det ingen kaxig tjej ni ser, det var som sagt väldigt högt och jag slogs dessutom av insikten att jag inte på något sätt behärskade situationen. När jag sitter på en häst så vet jag hur man bromsar, gasar samt hur man styr, här var jag fullständigt utlämnad åt elefanten och dess skötare. Men efter en stund ibland gummiträden som växte längs berget så lugnade jag ner mig och pratade en del med skötaren som berättade om Vam Pen och om gummiträd och hur man sköter dessa och hur man får ut gummisaften. Jag märker även att Vam Pen var en stabil och lugn elefant som hellre stannar och äter lite bambu än hastar iväg längs stigen. Och sen kommer frågan jag väntat på, skötaren frågar om jag vill sitta bakom öronen. Gissa om jag vill. Jag kan dock erkänna att när vi skulle ta oss nerför berget så var jag fullständigt övertygad om att man kan glida över ett elefanthuvud och trilla ner, jag höll därför ett mer än stadigt tag i korgen bakom mig. Då var min första önskan uppfylld och genomförd. Jag frågade skötaren om jag möjligtvis kunde få duscha av Vam Pen efter ridturen, och till min stora glädje så blev svaret positivt. Detta gladde de andra elefantskötarna att en turist "skötte jobbet" åt min skötare, jag tycks vara ganska ensam om drömmen att duscha elefanter.
Efter denna upplevelse så var jag ganska tagen så jag fick sätta mig i baren som fanns intill och kameran fick Britt-Marie sköta en stund till. Men ännu var det inte slut på begivenheter för denna gång, för i baren träffade vi nästa bedårande djur. Han heter Charlie och är en gibbonapa, han gillar att bli kliad på ryggen och ifall du slutar så tar han tag i din hand och placerar den på ryggen igen där han tycker att den skall vara. Nej, det är ingen myt, apor gillar verkligen bananer, fråga Charlie. Tack Britt-Marie för en underbar dag!