Sista kvällen i Thailand

En dag med packning, simning, vila och en del umgänge med Minette Walters och hennes bok Misstanken. Det blev ganska lugn dag efter Britt-Maries och mitt lååånga nattsamtal, men å andra sidan har samtliga dagar i Thailand varit lugna, och trots det har jag inte klättrat på väggarna jag som annars har svårt att "göra ingenting". Jag vet inte om det kanske har med värmen att göra.
Ikväll skall vi besöka en restaurang som ligger på sydspetsen av Phuket restaurangen heter Phromthep cape och skall ha en makalöst vacker utsikt. Vi kommer även att få sällskap av Bass, en kompis till Ging och hans flickvän.

Denna restaurang är nog en av de vackrast belägna platser jag någongång intagit en måltid på. Utsikten är helt betagande och eftersom solnedgången i Thailand är så pass snabb så hann vi se den i både dagsljus och i solnedgången. Vi hade en trevlig kväll på denna trevliga restaurang, och jag kan verkligen rekommendera den å det varmaste. Har ni någon att vara lite romantisk med så kan det inte bli fel om man tar en middag på denna plats, inte ens den mest oromantiska människa kan värja sig emot denna stämning som här råder.

Men mycket vill ha mer, så på hemvägen så besökte vi ett ställe som serverar bananpannkakor, som jag hört talas om och var lite nyfiken på. Och det var precis som jag trodde, mums, det är pannkakor som är mer friterade än stekta med bananer i mitten och toppade med socker och kondenserad mjölk. Britt-Marie och jag har alltid förföljts av frågan om vi är systrar, vilket vi ju inte är, även om våra mödrar vuxit upp i samma lilla by. Men denna kväll så fick vi frågan igen, av flickan som serverade bananpannkakorna. Hon pekade på ansiktet och sade "same face" följt av nästa ord "sister", även denna gång fick vi neka till detta påpekande. Men vi får nog vänja oss vid att det finns en viss likhet. Vi är alltså lika snygga båda två =)