Elefantritt

Idag så började dagen med en del ärenden som att boka boende de fyra sista dagarna av min Thailandsresa, hämta ut pengar och handla frukt innan den stora begivenheten med elefantritt skulle gå av stapeln. Boendet löste sig på ett utmärkt sätt, cirka 500 meter från Malée garden ligger Orchid garden, och det är inte bara namnet som påminner om varandra. Som ni förstått så är Ging en trummis och det är även ägaren till mitt nya boende, Rodger, som kommer från England. Mitt nya boende är inte riktigt lika fint som Malée garden men det är helt okej, och det finns en pool, belägen på cirka tre meters avstånd från mitt rum. Det finns även air-condition samt en säng, kylskåp,dusch och toalett. Det är nästan onödigt lämpligt att hämta pengar nu när man befinner sig utomlands, borta är allt tjafs med resecheckar och växling, det är bara att ta sitt kort och uppsöka en uttagsautomat och vips så har man pengarna i handen. När detta var avklarat så väntade en lunch med Britt-Marie innan vi skulle bege oss upp i bergen till elefanterna, Britt-Marie hade godheten att följa med och sköta kameran samt att hålla handen vid eventuell nervositet.














Så långt allt lugnt, ännu så länge ganska kaxig. Så kommer elefanten, även detta känns bra. Elefanten som skall bjuda mig på denna efterlängtade upplevelse heter Vam Pen och är en hona som är tjugotvå år gammal, det är även denna elefanthona som pryder omslaget till Britt-Maries bok Resa i Thailand. Jag tar mig försiktigt upp på detta enorma djur, och hu så högt det är, nu börjar det kännas lite osäkert. Jag sitter i korgen uppe på elefanten, men jag hoppas att jag kan få rida "på riktigt" bakom öronen samt att jag kan få duscha av den efter ridturen.


















På dessa bilder är det ingen kaxig tjej ni ser, det var som sagt väldigt högt och jag slogs dessutom av insikten att jag inte på något sätt behärskade situationen. När jag sitter på en häst så vet jag hur man bromsar, gasar samt hur man styr, här var jag fullständigt utlämnad åt elefanten och dess skötare. Men efter en stund ibland gummiträden som växte längs berget så lugnade jag ner mig och pratade en del med skötaren som berättade om Vam Pen och om gummiträd och hur man sköter dessa och hur man får ut gummisaften. Jag märker även att Vam Pen var en stabil och lugn elefant som hellre stannar och äter lite bambu än hastar iväg längs stigen. Och sen kommer frågan jag väntat på, skötaren frågar om jag vill sitta bakom öronen. Gissa om jag vill. Jag kan dock erkänna att när vi skulle ta oss nerför berget så var jag fullständigt övertygad om att man kan glida över ett elefanthuvud och trilla ner, jag höll därför ett mer än stadigt tag i korgen bakom mig. Då var min första önskan uppfylld och genomförd. Jag frågade skötaren om jag möjligtvis kunde få duscha av Vam Pen efter ridturen, och till min stora glädje så blev svaret positivt. Detta gladde de andra elefantskötarna att en turist "skötte jobbet" åt min skötare, jag tycks vara ganska ensam om drömmen att duscha elefanter.
Efter denna upplevelse så var jag ganska tagen så jag fick sätta mig i baren som fanns intill och kameran fick Britt-Marie sköta en stund till. Men ännu var det inte slut på begivenheter för denna gång, för i baren träffade vi nästa bedårande djur. Han heter Charlie och är en gibbonapa, han gillar att bli kliad på ryggen och ifall du slutar så tar han tag i din hand och placerar den på ryggen igen där han tycker att den skall vara. Nej, det är ingen myt, apor gillar verkligen bananer, fråga Charlie. Tack Britt-Marie för en underbar dag!