Denna morgon gick jag som vanligt ut och matade djuren i arla morgonstund, även denna morgon var det ordentligt kyligt, men det var ingen fara. Däremot blev det enligt mitt förmenande riktigt bökigt senare när jag skulle ta bilen och åka till jobbet. Död, den gav inte minsta lilla livstecken ifrån sig. Vad gör man då i 21 graders kyla, jo, man ringer sin kära arbetskamrat Pia som hämtar upp en i en varm och fungerande bil. Det var ännu värre för grannen, hennes bil visade lika mycket livskraft som min, men hennes matlåda gjorde dessutom ett kamikazehopp och landade upp och ner, som om det inte räckte med att bilen inte ville starta. Min kära kusin förbarmade sig över mig och skjutsade mig till ett trevligt lunchställe och min ömma moder hämtade hem mig.
Vad skulle jag ta mig till utan släkt och vänner?
1 kommentar:
Tur att man har hjälp när det krisar.
Jag saknar värmen i Thailand men börjar bli van att knalla runt i kyla och snö.
Kramar
Skicka en kommentar