tisdag 10 mars 2009

Nöden är uppfinningarnas moder

Idag har jag arbetat med min stressfraktur. Och tro det eller ej, men det har gått ganska bra, och det tack vare en hel del redskap och vänner. Först och främst har vi min flinka och arbetsvilliga sambo som nu får bära ett tungt lass, för i stallet och hemikring är jag inte till stor hjälp, men det fixar han utan knot. Dessutom får man ju lösa saker genom att använda det som finns, "man tager vad man haver principen". Som tur är så har man ju häst och därmed en pall (kärringpall) för att ta sig upp på hästryggen, den står nu i duschen och stöttar mig under dagens tvagningar. Mycket lämpligt!
På jobbet har jag mina kryckor som följeslagare, det är därmed slutsmygit för min del, rasslet av kryckor går tyvärr inte att dölja. Men jag har även snott en ide från en av våra elever, jag transporterar mig runt på jobbet via min skrivbordsstol, faktiskt ganska busigt och lite småkul och även det väldigt smidigt. Funkar även hemma vid diskning och annat. Sen har jag ju mina rara arbetskamrater som hjälper mig och min kusin som tog mig på lunch idag och skötte allt utom själva ätningen. Med alla snälla hjälpsamma människor omkring mig så går det bra.

4 kommentarer:

Brita sa...

Heja, heja! Du fixar detta. Jag har testat Chalongbyxorna. Tyvärr dåligt med rökare och smatterband, men jag hoppas det räcker med att jag tänker på dig.
Kram

Åsa sa...

Brita: Det känns som det hjälper, det känns bättre idag, Tackar =)

Boel sa...

Hej igen...
Och återigen, stackars du.
Har viss erfarenhet av "ridskador", man blir rätt flink på kryckorna efter ett tag. Jädrans vad det går.
Fint att du har vänliga hjälpsamma människor runt dig.
Boel

Anonym sa...

Hur går det med sjuklingen?
Hoppas du orkar hoppa runt på kryckorna, vet ungefär hur det är, Stefan högg sig i foten ett år och det tog lång tid på kryckorna inna senan läkte.