Idrottskada ???

I morse när klockan ringde och det var dags att utfodra hästar och katter, ja då fick jag mig en rejäl överraskning. Foten fungerade inte, det vill säga, jag kunde inte gå. Jo, visst har jag haft lite ont i cirka en vecka eller så, men att det skulle bli så här det kunde jag inte i min vildaste fantasi ana. Fick då väcka sambon så han fick ta över mina sysslor samtidigt som jag ringde till sjukvårdsrådgivningen för råd. Efter en stund i telefonen där de konsulterade bland annat akuten så fick jag rådet att åka till akuten med min fot.

Sagt och gjort, till akuten. Väl framme så fick jag frågan om jag var från Bollnäs och svarade jakande på denna fråga, då fick jag veta att jag skulle bege mig till Hälsocentralen, som för övrigt drivs privat i Bollnäs. Djupt nedsänkt i en rullstol med sambon som chaufför bar det iväg genom sjukhuset till Hälsocentralen som beklagade mitt tillstånd och sa att dom inte kunde göra något. Tillbaka till akuten, som meddelade att det visst var Hälsocentralen som skulle ta hand om mig, men som då ringde till Hälsocentralen och bokade en akuttid, tack för det.

Äntligen fick jag träffa doktorn som skickade mig på röntgen och sedan träffade mig igen och gav mig diagnos, medicin och förhållningsorder. Vilken diagnos jag fick? Jo, samma som Kirsten Belin, Sanna Kallur och Carolina Kluft, nämligen stressfraktur, som den idrottare jag är =) eller inte. Sen ville jag ha ett par kryckor som tycktes mig lämpliga när man inte kan gå, men hur skulle jag få dem? Doktorn visste inte riktigt och i receptionen var man inte heller riktigt säker, men så småningom fick jag veta att det fanns hos sjukgymnasterna, så nu står dom här vid min sida.

Tänk så det kan bli, men vi linkar vidare genom livet fast kanske lite snällare, eftersom jag omöjligen kan springa ifrån någon för dagen.