Fredag igen...

Sitter här framför datorn efter en arbetsvecka som varit bra, snälla och gulliga elever har jag haft denna vecka. Och ikväll är det återigen dags att göra ett besök på Bollnästravet som tävlar igen efter ett litet uppehåll. Det skall bli roligt att träffa alla igen, för även om vi trots allt varit på trav flera gånger under tiden så är ju hemmaplan alltid hemmaplan. Kaffetåren med vännerna på vår nya fina altan utanför stallet den är alltid lika välkommen, så den ser vi fram emot. Ni kanske tycker att jag är en inskränkt "travdåre" utan andra intressen, kan kanske ligga lite sanning i ett sådant påstående, men mitt "travliv" innehåller så mycket mer än så.
Släkt, vänner, minnen, spänning, glädje, skratt, bus och sist men inte minst ett enkelt och okomplicerat leverne.

På måndag skall jag anmäla Fiffin till hennes första framträdande detta med Tomas Pettersson i jollen, dom två känner varandra sedan tidigare och kommer bra överens. Så håll tummarna imorgon när sista rakbanejobbet skall ske. Efter att vi kört häst imorgonbitti så bär det av på hästutställning av ardenner, ponnies, nordsvenskar m.m.

Ha en trevlig helg (det tänker jag)!

Vattenhjul med kran i mitten

Gör ett besök hos Nejma för att se fler bilder.

Sundsvall Open Trot

Nu är vi hemma igen efter en riktig travhelg i Sundsvall, god mat och trav en hel helg. Det hela började på fredagens tävlingar på Bergsåkers travbana i Sundsvall. Efter en givande kväll på travbanan vars största behållning denna kväll bestod i mitt tycke av Lundås Emelie som ger en ny dimension till ordet spurt bland nordsvenskar samt Torvald Palema. Sedan bar det av ut på staden för att avnjuta en god middag innan hotellets nybäddade sängar äntrades inför en ny och ännu hetare travdag.

Lördag morgon inleddes av en promenad på stadens spöklikt tomma gator för att sedan inta en hotellfrukost, modell större. Sedan bar det av mot travovalen igen, vi fick oerhört bra platser cirka två meter ifrån banan. En tripp över till hästshopen gav en ny grimma till Fiffi, istället för den som numer är trasig (som hon ärvt efter sin mor) samt en lekkedja att komplettera det mjuka bummibettet. Sedan var det dags för travet att dra igång med allt vad det innebar med bland annat dagens gulddivison som ej gick av för hackor med Going Kronos, Citation, Red Chili Pirat, Jaded, My Love Lady (på besök från Frankrike) och allas vår Järvsöfaks i SM. Dagens huvudlopp bjöd på en överraskning som inte många satt sitt hopp till, nämligen Giant Superman och Fredrik B Larsson (grattis!!!). Det är då som man kan som Olle Goop konstatera att "trav är trav" och att "alla lopp skall köras". I övrigt så var Örjan Kihlström dagens man med sex triumfer varav tre inom V-75, snyggt jobbat, vi bockar och bugar. Vi avnjöt en travdag med fin sport i vackert väder, och det gjorde vi tillsammans med 18 124 personer, vilket innebar nytt publikrekord för Sundsvallsbanan, det är alltid roligt när människor väljer att avnjuta fin sport på plats för att ge sitt stöd till de tävlande.

Vi avrundade vår travhelg med ett besök på Hagmyrens travbana, vilket gav en liten "dagen efter känsla", varför lägger man inte V-65 på Hagmyren en sån gång, när man har hela svenska eliten i Sunsvall? Kanske en del av Bergsåkers storpublik följer med till Hudiksvall, idag när travet har problem med besöksantalet på travbanorna.

En trevlig helg som jag starkt kan rekomendera alla travälskare.

Genrepet är avklarat!

Ni kan inte ta oss...

Igår kväll var det dags för Fiffins genrep. Fylld av förväntan och spänning och komplett förvirrad for vi iväg till travbanan. Väl framme lastade vi av vår springare och alla attiraljer som skall vara när man skall köra provlopp: sulky, sele, senskydd, knäkappor, gamascher, nosgrimma, huvudlag, tungband, täcke, hö, hink, klocka, stetoskop m.m. När allt var avlastat gick jag till inskrivningen för att hämta en vojlock, detta skedde drygt en timme före start, och tro det eller ej men fjorton hästar var anmälda i vårt provlopp, och då det finns plats för femton så kom vi med.

Sedan var det dags att kontakta kusken och kolla vilken tid vi skulle "värma", vi selade och kusken for ut. Fiffi anser att det inte finns någon som helst anledning att springa som en tok när man är alldeles ensam, så hon tar det lugnt och ser sig omkring i omgivningarna, skall man vara riktigt ärlig så har inte hon och kusken samma uppfattning om hur en värmning skall gå till. Nåja, värmt blev det i alla fall. Sedan fick Fiffi vila en stund innan loppet, och sedan var det dags igen. Men lilla Fiffin är en klok och sällskaplig häst så hon gör gärna sällskap med de andra hästarna runt. Hon skötte sig exemplariskt och kändes fräsch så nu siktar vi på att göra debut hemma i Bollnäs den sjunde september, förutsatt att inget händer och att hon kommer med.

Fiffi fick sedan en välförtjänt dusch, en stunds träckning för att sedan gå in och äta lite hö medan vi smorde kråset inne på stallfiket. Sedan begav vi oss hemåt mätta och belåtna, och väldigt glada.

Ordlös onsdag - liten men naggande...

Vill du se fler bilder- gå då till Nejma i Marocko

Får vi något föl nästa år?

Undrar om det finns en liten Spotlite Lobell avkomma i hennes mage?

Idag är det 90 dagar sedan "Liten" betäcktes, normalt så skulle vi alltså kollat henne med ultraljud idag, men tyvärr kommer semestrar och annat emellan. Egentligen så går det ändå, någon vecka hit eller dit spelar inte så stor roll eftersom det är försent att betäcka om och foderstaten kan vi räkna om någon vecka med. Men vi är ju sååååå nyfikna och vill veta om allt är OK.

Varför vi är så kinkiga är föratt ifjol höll vi på hela sommaren utan att hon blev dräktig. Vi for till Borlänge flygplats och hämtade strån med sperma och kollade brunst och dräktighet i all oändlighet, men utan resultat. Så i år tog vi oss en tripp med traktens hästtransportör "Sluggo" ner till Brättefors stuteri i närheten av Vara. Vi lämnade "Liten" på stuteriet där också hingsten står. Och efter många om och med så blev hon till slut dräktig och kom hem igen.

Hästkrafter av många slag

I morse lastade vi Fiffi och begav oss återigen in till Bollnästravets, vi äntrade återigen rakbanan. Och tro det eller ej, livsmedikusens behandling gjorde att jag nu fått upp hoppet inför onsdagens provlopp. Hon kändes betydligt bättre idag än sist. Jag hoppas hon ser lika fin ut i onsdagens test och att kusken är nöjd, då är det bara att anmäla och sedermera debutera.

Sedan var det dags att kasta sig in i en för mig ny upplevelse, nämligen rallycross. Hur hamnar man då på detta? Min granne Mattias började tävla i år, tidigare har jag bott granne med hans mor och far, då tävlade hans far i detsamma.

Min granne, Mattias Ohlsson (innan växellådan gav upp helt).

Jag har som sagt aldrig tidigare varit på en rallycross tävling, men jag tyckte det var väldigt kul och rätt häftigt. Vilken nerv och spänning! Vi kom lagom till ett av Mattias heat, han fick en dålig start med körde förbi en konkurrent på insidan, väldigt tajt kan jag säga, för att inte säga plåt mot plåt. Det visade sig att Mattias fått problem med växellådan och bara hade fyrans växel, och det var förklaringen till den dåliga starten. Då kommer ett nytt moment in i sporten, nämligen att laga växellådan innan finalen, vi pratar på ca: en halvtimme!

Mattias far Mats "Putte"Ohlsson sliter med växellådan mellan heat och final.

Växellådan hinner bli klar i tid till finalen och Mattias står på startlinjen, starten går bättre i finalen, men tyvärr, efter ca:100 meters körning stannar Mattias bil, växellådan smäller igen. Dagen är slut, allt jobb förgäves :-( Det är bara att ta nya tag och ladda inför nästa tävling, som när man åkt iväg och skall starta hästen och man får en startgalopp och loppets vinns på två sekunder över din hästs rekord och hästen känns kanon efter galoppen.

Ordlös onsdag-en molnig himmel är också vacker.

Även mitt i den svenska sommaren kan en molnig himmel uppskattas. Vill du se fler intressanta bilder, så gör ett besök hos Nejma

Nu närmar vi oss start

Nu har Fiffins livsmedikus varit hit och mycket riktigt så var hon inte riktigt fit for fight. Men livsmedikusens magiska händer har förhoppningsvis gjord det dom brukar, alltså, gjort min häst smidig och fräsch igen. På lördag är det dags, känns det bra då så kör vi ett provlopp kommande onsdags. Och (tvi,tvi,tvi) känns det bra då ock, ja, då mina vänner, anmäler vi till start(håll tummarna).

I övrigt är jag själv i selen igen efter ett härligt sommarlov, och tro det eller ej, men det känns oerhört stimulerande. Nya lokaler, nya rutiner, nya och gamla arbetskamrater, ja, helt enkelt stimulerande. Ha det bra så hörs vi snart igen!

Tillbaka i vardagen

Fiffi var in på banan i lördags och gick ett jobb på rakbanan, sex intervaller (2*30, 2*28,2*26), nu sen hovslagaren varit och hälsat på kändes hon betydligt bättre. För utöver fotvården har nu Fiffi skor runt om, halvrunda med utskuren sula fram och falsade lätta guldskor med grepp bak.
Men i de snabbaste intervallerna så "bryter" hon en anning, det innebär att hon springer med huvudet lite snett, vilket brukar tyda på att nåt inte är riktigt okej, så nu tar vi hit hennes livmedikus/kiropraktor/massör, han har tidigare fixat detta problem till stor belåtenhet.

Alice har med stor stolthet visat sitt nya gömställe som befann sig på en enorm vindsvåning i stallet där vi förvarar hö, alltså höskullen. Efter en diskussion med barnens moder så enades vi om att flytta in i huset igen för att undvika att ungarna förvildas. Just för dagen är ungarna som allra sötast, ögonen är öppna och ungarna är nyfikna och lekfulla, men ännu inte så stora att dom klarar av att hänga i gardiner och välta blomkukor.

Det här mina vänner är nu inte längre min vardag, imorgon byts den ut mot aningen tristare skollokaler. Sommarlovet är slut för denna gång, men det är med spänning jag går tillbaka till jobbet för allt är nytt för oss i år, nya lokaler, ny arbetskamrat, nytt schema och ny metod att arbeta efter, ja, det känns pirrigt och inspirerande.

Nattliga promenader

I onsdags natt var jag ute i trädgåden och promenerade omkring samtidigt som jag lyste med en stark ficklampa. Alice, vår kattmamma, har nämligen hittat en bättre plats än vår lägenhet för sina småttingar. Så medan jag och Peter var ute och åkte flotte och fiskade (Peter drog upp abborre på abborre, medan jag fick en enda som var så liten att jag slängde i den igen) så passade Alice på att ta tillfället i akt.

Lägenheten var låst och sovrumsfönstret var öppen men bara ca:1dm, dessutom står det fyra blommor och en liten staty i fönstret, men inga katter fanns kvar i lägenheten. Vi kröp omkring på alla fyra lysandes med ficklampa, kollade under sängar, soffor, byråer, ja, vi vände upp och ner på hela lägenheten. Men inga katter. Mitt i alltihopa hördes ett utdraget jamande utanför bakdörren, Alice. Vi enades om att Peter skulle gå och sova, som ska upp och arbeta medan jag slog följe med Alice som får sova på morgonen.

I en halvtimmes tid gick jag och vår kattmamma omkring i omgivningarna i ljuset av en ficklampa, hon klättrade i träd, gjorde sina behov, tvättade sig och allt annat en katt kan hitta på nattetid. Så smångingom hamnade vi i stallet där jag såg på medan Alice åt en halv gädda och tvättade sig igen (det är väldigt vad katter ägnar mycken tid åt att hålla sig rena). Helt plötsligt stack Alice iväg som en oljad blixt ut genom dörren, och jag vaknade till och snubblade efter. Runt hörnet på stallet och in vid kattluckan i väggen, men se där, där fanns ett litet hål i väggen, och "poff", katten var borta, i väggen. Dock hördes kattungarnas glada tillrop när deras mor kom tillbaka. Och i ärlighetens namn så måste jag hålla med vår katt, att säkrare ställe får man verkligen leta efter. Så nu stundar en otålig väntan på att de små charmtrollen skall titta ut.

Jag gillar att åka skidor med...

Vill du få mer inspiration i livet, besök Ordlös onsdag hos Nejma

Gymnastik för både folk och fä

Igår provade jag och Fiffi något nytt, eftersom Fiffi är en travhäst vilka brukar bli rätt stela i kroppen så skadar det inte att köra lite annan träning. Så igår tog jag och Fiffi vårt första ridpass med lite dressyr samt att vi provade att hoppa och använda kavaletti. Jag kan väl säga att det gick lite sisådär, jag skyller en del på hennes storasyster som stog inne i stallet och skrek ut sin ensamhet under hela ridpasset, trots att Esteria var inne. Vi övade volter, serpentiner, start och stopp samt sakta och fort innan vi gav oss in på kavalettiövningarna. Kavalettin gick alldeles utmärkt så då bestämde vi oss för att prova ett litet hinkhinder, men Fiffi tyckte nog att det var lite för litet för hon tog glatt fart och travade över utan att behöva hoppa, varför göra det svårare än det är? Okej, vi tog större hinkar men Fiffi sprang glatt igenom dem med. Det konstiga är att hon har hoppat tidigare med mig springandes bredvid i grimskaft. Nåja, nu har vi en ny utmaning att ta oss an.

Men om Fiffin har hälften av den träningsvärk jag har så lider jag lite med henne, ibland blir man medveten om att man har muskler man inte trodde fanns. Inget ont som inte har något gott med sig. Nu skall jag packa en liten väska med saker och bege mig till vår lilla badstrand och där umgås med allt från goda vänner till snokarna som även dom upptäckt vår annars ganska hemliga badplats. Det är lika bra att passa på så här sista veckan på sommarlovet.

Ha en trevlig dag i solskenet!

Ibland så går det bakåt

I det här huvudet mina vänner rör sig otroligt mycket. Som ni kanske förstått så är lilla Fiffin en speciell flicka med egna ideer och det är inte sällan man undrar vad som egentligen rör sig där innanför. Och det kostar på att förstå hur den lilla damen vill ha det och hur hon tänkt sig det hela. Men hennes fördel är att hon aldrig "ställer till" med något, hon skenar inte, hon slår inte, hon bits inte, det är en snäll häst. Däremot är hon något av en världsmästare på att stå still, och man rubbar inte en häst som bestämt sig för att stå stilla.

Idag tänkte jag vara en snäll matte och ta in flickorna och ge lunch inne för att det är över 35 grader varmt i solen, då tänkte jag att det skulle vara skönt för dem att komma in i ett svalt stall en stund. Fiffi stod vid öppningen, redo att gå in, todde jag ja. Hon gick snällt ut ur hagen men sen var det stopp, och då pratar vi tvärstopp.

Nu har ju jag och min lilla stumpa kamperat ihop i fyra år så just det här problemet har vi lyckats lösa. Fiffi har en "backdag", nu kanske ni undrar vad det är. Men det är ganska enkelt, en del dagar vill Fiffi backa, då är det bara att vända på steken och backa vidare till stallet. Oftast backar vi ända fram men ibland vänder vi och tar det hela framlänges.

Alla sätt är bra, utom dom dåliga!

Finns det hjärterum så finns det...

Gårdens okrönta drottning

Här är min bästa vän, det är Esteria som i år är 25 år, det finns ingen i hela världen som vet så mycket om mig som hon. Hon är en god lyssnare och en trogen vän och vi har kamperat ihop i mer än halva mitt liv.

Esteria har vi själva fött upp, hon är den sista av Zandra Atlantics fem föl. Zandra Atlantic köpte min far Rune av sin bror Ivar 1969 då hon var en lovande treåring, men utan att överdriva något så kan man säga att hon som tävlingshäst inte gjorde någon lycklig, hennes rekord lyder 31.6 (jo, hon var ett varmblod). Vid ett tillfälle ledde hon ett lopp i sista kuvan, men hon fick inga pengar, däremot fick min far böta för spödrivning. Hon var dock helt OK som fölsto åt en amatör. Nu kanske ni funderar varför man betäcker ett så dåligt sto, men som försvar kan jag berätta att Zandras mor, född -54 gick 20.5 och var en duktig märr och Zandras fader var ingen mindre än Scotch Nibs, så stammen var bra.

Zandra fick själv fem föl som alla kom till start och tre av dem vann lopp. Esteria var dock den bästa avkomman och vann 9 lopp och gick rekordet 16.5, ivrigt påhejad av min far och mig. Jag har själv haft förmånen att passera mållinjen först med henne tre gånger, och den känslan är obeskrivlig lycka och glädje. Hon har även tagit med oss på resa till Östrsund för att försvara Bollnäs färger i amatör-SM. Ja en hedersmärr, eller "järnlady" som vår käre lokaltidningsreporter en gång hade den goda smaken att kalla henne är hon den goda "tanten".

Själv har Esteria blivit moder till 6 föl varav 4 vunnit lopp, än så länge. Och det skall ärligt erkännas att Esteria ej haft de mest meriterade fäderna till sina föl. Men i mina ögon är hon den bästa.

Vattenhjul i Ösen

Äntligen vet jag vad ett vattenhjul är, det finns ett i min kusins stuga, kolla vattenkranen i mitten

En mycket givande dag

Igår morse var det dags att se hur lilla Fiffin mådde efter andningspausen hon fick efter kvalet. Vi åkte in till banan och selade vår lilla springare, vi provade henne igår med en lite ny utrustning, mjukt rakt gummibett och kryss(pullar)grimma och ingen käk(checkrem). Kryssgrimman gör att hon inte kan gapa som en haj och därför bli starkare och inte ta styrning, och ett rakt, mjukt gummibett gör (förhoppningsvis) att hon inte kan nypa sig av bettet eller att det irriterar på annat sätt.



Och tro det eller ej, det verkade som hon trivdes med grejorna. Och det kan jag säga att om hon trivdes med det hela så var det ingenting mot vad jag gjorde. Det är betydligt mycket trevligare att sitta i vagnen och köra med fingrarna, isället för att ligga baklänges och försöka få hejd på femhundra kilo. Vi körde sex intervaller i 30-26 tempo (45 sek. vila emellan) på ett bra sätt, och tolv minuter efter detta hade Fiffi 84 i puls, vilket är vad hon brukar ligga på när hon tränat på lite, utan att ta ut sig. Dock är hon fortfarande lite "tassig" så därför inhandlades ett par falsade guldskor(bak) med bra fäste och ett par halvrunda (runda framsteget) fram samt en sula fram för att "dämpa" lite. Sen blev det ett telefonsamtal till Emil som körde henne i kvalet så skall han komma och sko henne någon dag. Det är en fördel att ha en hovslagare som kört hästen och vet hur hon travar som man kan diskutera med. Så förmiddagen blev till belåtenhet.



Sen på kvällskvisten var det dags för bloggskola, och min lärarinna i skolan heter Britt-Marie
(läs hennes blogg). Hade jag som en duktig elev varit med i matchen hade jag naturligtvis dragit upp min digitalkamera och fyrat av, men den som någon gång träffat mig och B-M vet att vi har mycket att avhandla, så tyvärr föll det ur minnet, men som sagt var kolla in hennes blogg där finns hon förevigad. Jag hoppas att ni ser skillnaden på min blogg. Jag kan nu mer lägga in bilder, länka samt se hur många som varit in på min blogg, förutom de trevliga människor som lämnar små trevliga och roliga kommentarer (tack alla ni).


Rosen är till B-M som tack för hjälpen (hon har en till blogg: Maleé Garden)

Fiffin busar

Så här glad är Fiffin när hon är på kollo!

Dagen före den stora dagen

Imorgon mina vänner är det dags, då skall lilla Fiffin och jag se om fotvård och tofflor har gjort någon skillnad. Vi skall ta oss några repor på travbanans rakbana för att se Fiffins status, vem vet, vi kanske närmar oss anmälan. Vi skall även prova lite annan utrustning få se hur det hela faller ut.

Och det är inte nog med det, imorgon skall jag även genomgå en bloggskola, och lära mig hur man sätter in bilder. Åh vad roligt det skall bli, tänk att man har så skickliga vänner som kan det här och som dessutom är så snälla att de ställer upp och lär mig detta. Jag kan lova att det kostar kanske både tålamod och annat, jag är kanske inte den lugnaste eleven. Tack Britt-Marie för att du finns och förgyller mitt liv och då inte minst min blogg.