Vår "dalahäst" har sprungit nytt rekord

I måndags var vi till Rättvikstravet och startade Fiffan igen. Det var ju som sagt kort distans och startbil. Och Vid provstarten bakom bilen så körde Peter upp henne bakom vingen och Fiffan visade vilken klok och förståndig tjej hon kan vara och brydde sig inte ett dugg utan sprang där bakom och tyckte det var helt okej.

Vi var nu med vår nya metod (kedjegrimskaft) ute och gick en hel del eftersom det var så varmt och det svalkade mest i skuggan och när vinden fläktade, men det var onödigt varmt, tyckte i alla fall jag. När det var dags för loppet så blev starten uppskjuten på grund av materialfel, men även då tog Fiffan fram sin lugna sida. Ja, det förstås, Peter, kusken var klok nog att köra där det var som lugnast och dessutom inte alls bråkade med henne så hon trivdes bra med sin nya kusk. När starten gick så bar det iväg i "toktempo" 1,10,0 första femhundra metrarna, rena elitloppstempot, för att vidare gå undan av bara hejsan, 1.13.0 första tusen metrarna. Fiffan fick efter tredje spår genom första sväng en bra resa i fjärde spår invändigt, men med denna hårda öppning så fick stackars Fiffan mjölksyra ända upp i öronen och var först utan pengar. Men nu har vi provat startbil och fått lite tempo i benen. Vi anmäler vidare och kommer igen med nya krafter. När det gäller de nya skydden och det elaka såret så fungerade allting alldeles utmärkt.

Efter avslutat värv så gick vi och fick oss lite mat och Christer bjöd mig på fika (tack för fikat Christer), kaffe och en chokladboll smakade underbart i skuggan på uteserveringen, innan det bar av hemåt igen i sommarnatten.