Tänk vad lite sol kan göra till livet, när den skiner som allra underbarast på våren efter en lång och mörk vinter. Har just återvänt från en promenad i strålande vårsol och det känns som livsandarna vaknar till liv och kräver plats och luft. Inte mig emot.
Har dessutom något väldigt roligt att se fram emot i år. Det är nämligen dags för återträff med mina gamla klasskamrater från grundskolan, det är trettio år sedan vi slutade skolan och det känns som tre veckor sedan. Sist vi hade återträff, för fem år sedan, då tog jag mig inte ur sängen på morgonen på grund av träningsvärk. Det tillhör inte vanligheterna numer att jag ägnar flera timmar åt att spela brännboll och sedan dansar hela natten, så det kändes kan jag lova. Och jag vet inte vad som händer när man får tag i en boll och en massa trevliga människor, men jag tror att det är en blandning av eufori och en glömska av att åren passerat och man helt plötsligt tror att det var som när man gick i skolan. Men det var värt all träningsvärk för det var ofantligt roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar