Nu är våren och allt som hör till nära.

Idag har vi varit in med Fiffin på banan, hon var mycket nöjd och glad med att få komma ut lite. Och idag var det första gången som Liten var ensam hemma i hagen och tankarna på vad som skulle kunna hända i form av problem och lasta Fiffin medan en hysterisk dräktig syster rumsterade om i hagen har virvlat runt i huvudet under morgonen. Men alla dessa tankar kom på skam, Liten tittade lugnt på från sin hötapp medan Fiffin gick på vagnen nästan omgående.
Fiffin uppförde sig exemplariskt på banan, vi fick sällskap av min väninna Bebban och en enligt Fiffin både trevlig och rätt snygg valack på tre år. Under värmningen på stora banan låg inte Fiffin på ett endast dugg, vilket i sig är något att skriva hem om. Sedan förflöt hela rakbanejobbet som önskat.

Sedan var det dags för Bebbans unga dam och hennes barndomskompis "Helge" att besöka en travbana för första gången i sitt liv, sånt man måste göra om man är travhäst och nyss fyllda två år. Bägge två var både beskedliga och såg fina ut. Det är alltid roligt med unghästar som man får följa från början och sedan under utvecklingen framåt.

Och då har vi inte ens berört vår egen glädje över att få träffas och dryfta livets väsentligheter över en kopp kaffe. Att träffa goda vänner och umgås och tillsammans ägna sig åt sitt gemensamma intresse, det går minsann inte av för hackor. Och särskilt inte när det varit sparsamt med mötena under vintern.