Grillkorv, choklad, limpsmörgåsar och apelsiner

Nu är det sista dagen på årets sportlov, men vi hinner bara vara i skolan i tre veckor innan det är dags för påsklov, ibland har man det nästan onödigt bra som lärare. Men, a girl got to do what a girl got to do =).

Det har varit en trevlig vecka, förutom att umgås med djuren och ta vara på solen så har jag hunnit plugga lite pedagogik samt sist men inte minst, hälsat på mina goda vänner i Hudiksvall.
Jag har många goda vänner i Hudik efter min tid som ung handbollsspelare med Ryon Cup som en stor händelse varje år, sedan har dom en travbana i staden. Jag har varit på otaliga Travskivor (och andra skivor med) i Hudik, jag har dessutom jobbat i travstall hos Ulf Larsson och bott i staden en sommar. Så nu åker jag hit varje sportlov och hälsar på, även om jag åker hit många andra gånger med, trevligt är det att träffas i alla fall.

Ikväll skall vår nya bastu invigas och imorgon är det dags att lufta vår springare igen.

Tjällossning, redan i februari.

Nu är våren här på allvar, stora banan är stängd på grund av tjällossning. Men det spelar inte oss någon roll eftersom vi kan hålla till på "rakan"en stund till. Men det är ju tråkigt för alla som skulle kört provlopp och gjort lite finslipningar innan start, men, men, vädret rår vi inte över. Och tur är det väl att ingen råder över vädret, men kan ju bara ana hur mycket osämja det skulle leda till, hujeda mig.

Här bär lilla Fiffin och hennes nya franska vän Phylos iväg mot rakbanan. Tyvärr tappade Phylos en sko och kunde därför inte vara med i leken så länge. Men den lille rackaren hann med en del innan skon for av, han levde rövare och tänkte skrämma slag på sin matte och hade även tankar på att "märka" henne, men kom lyckligtvis på andra tankar efter en del övertalning, ingen fransk gentleman den killen heller.

Här tillbringar vår vän Robert tiden medan vi kör häst, fikar och pratar, eftersom jag för dagen inte är riktigt fit for fight för att köra så kör Peter och Bebban (Roberts mamma och Phylos matte) håller honom och Fiffin sällskap, då faller det på min lott att titta till Robert under körningen. Jag kan nog erkänna att jag har en fin uppgift som inte är betungande alls, titta ner i en barnvagn på ett sovande barn känns helt okey.

Däremot så inträffade en malör när vi kom hem, Fiffin hade alltför bråttom in i hagen och jag hann inte flytta på mig eftersom jag stod på en isfläck. Så hon träffade mig med en riktig bredsida och svingade mig upp i luften innan jag landade med en duns i backen, så nu vet jag att jag lever.

Sedan kom Lisen hem på en veckas visit medan nya familjen är i fjällen, och om jag har lite ont i kroppen så är det ingen fara jämfört med Lisens "lillmatte" som fick Lisen på foten och tvingas hoppa på kryckor i fjällen =(

Jag älskar mina katter av fler skäl.

Vi har drabbats av ett mindre elände, i form av en enveten och stickande doft. Sambon och jag vaknade en natt för någon vecka sedan av ett envetet krafsande/tuggande och springande strax bakom sänggaveln, inget för en hysteriskt råtträdd kvinna kan jag säga. Dock har det efter detta obehagliga uppvaknande varit lugnt. Fram till i förrgår, då en osannolik doft spred sig. Efter en noggrann genomgång av alla skrymslen och vrår så är vår kvalificerade gissning att den som väckte oss via sina rusningar i vår vägg nu inte finns här hos oss. Utan snarare ligger kvar i väggen och bildligt talat förpestar vår tillvaro.

Jag måste ärligt erkänna att jag dock föredrar en obehaglig lukt jämfört med en levande gnagare i väggen. Jag är inte så rädd och orolig av mig men när det kommer till råttor och möss är jag ett riktigt litet våp där skriken bara bubblar upp ur strupen. Denna obehagskänsla bottnar i en händelse som skedde i min ungdom. Jag gick på en lantbruksskola där jag hade en springare med mig, vi var några flickor som gjort iordning ett stall där vi hade våra vänner och där vi umgicks och hade det väldigt trevligt. Eftersom vi var unga morska och orädda så cyklade vi upp till stallet varje morgon, detta med så många vattendunkar det fick plats på cykeln, eftersom vi inte hade vatten i stallet. Och en morgon när jag skulle hämta havre i en säck för att ge en av våra springare frukost så brydde jag min inte om att tända lyset eftersom jag tyckte att jag hittade ändå. Men detta ögonblick är något som jag ångrar än i denna dag, för in i armen på min overall skyndar en liten mus, och jag lovar er att detta inte är någon angenäm upplevelse. Så idag känner jag dessa små klor på min arm vid blotta åsynen av en liten gnagare och ståpäls uppstår, och skriket bubblar upp ur strupen, detta är dock helt utom min kontroll, eftersom jag i detta fall är ett riktigt litet våp.

Jo,det finns "gubbar" i skogen.

Titta på fler bilder hos Nejma i Marocko, på ordlös onsdag.

Vår i antågande

Nu är det nära för Liten, det är bara två månader kvar av hennes dräktighet. Men skall jag vara riktigt ärlig så tror jag nog att hon kommer att föla lite tidigare, hennes mor gick aldrig längre än tio månader och två veckor. Liten har det lite jobbigt för tillfället, det är tungt att släpa runt på alla extra kilo, inte lika enkelt och roligt att busa med sin syster. För att inte tala om vad tråkigt det är att vara fölsto jämfört med att vara tävlingshäst, aldrig kommer man ifrån gården, inte får man bli riden eller körd när man kommit så här långt, nej, tråkigt är vad det är tycker Liten.

Medans Liten får det tyngre och tyngre så går jag emot både sport- och påsklov. Det ska bli väldigt trevligt, jag har tänkt mig att sitta vid sjön och elda, dricka choklad, äta limpmackor och apelsiner samtidigt som jag läser litteraturen vi fått på vår pedagogikkurs. Dessutom skall jag göra någon liten avstickare och hälsa på några vänner och umgås under behagliga förhållanden.
Sen skall jag ta någon promenad med vårt uttråkade fölsto.

Nu är våren och allt som hör till nära.

Idag har vi varit in med Fiffin på banan, hon var mycket nöjd och glad med att få komma ut lite. Och idag var det första gången som Liten var ensam hemma i hagen och tankarna på vad som skulle kunna hända i form av problem och lasta Fiffin medan en hysterisk dräktig syster rumsterade om i hagen har virvlat runt i huvudet under morgonen. Men alla dessa tankar kom på skam, Liten tittade lugnt på från sin hötapp medan Fiffin gick på vagnen nästan omgående.
Fiffin uppförde sig exemplariskt på banan, vi fick sällskap av min väninna Bebban och en enligt Fiffin både trevlig och rätt snygg valack på tre år. Under värmningen på stora banan låg inte Fiffin på ett endast dugg, vilket i sig är något att skriva hem om. Sedan förflöt hela rakbanejobbet som önskat.

Sedan var det dags för Bebbans unga dam och hennes barndomskompis "Helge" att besöka en travbana för första gången i sitt liv, sånt man måste göra om man är travhäst och nyss fyllda två år. Bägge två var både beskedliga och såg fina ut. Det är alltid roligt med unghästar som man får följa från början och sedan under utvecklingen framåt.

Och då har vi inte ens berört vår egen glädje över att få träffas och dryfta livets väsentligheter över en kopp kaffe. Att träffa goda vänner och umgås och tillsammans ägna sig åt sitt gemensamma intresse, det går minsann inte av för hackor. Och särskilt inte när det varit sparsamt med mötena under vintern.

Spår efter ett mycket kontroversiellt hunddjur (Canis lupus)

Fler inlägg och spännande bilder hittar du hos Nejma i Marocko, ta dig en titt.

Ett sånt debacle

Kom hem från jobbet och skulle skynda mig att ta in lilla Fiffin, detta för att hon skulle hinna äta en bit och kissa innan vi skall köra. Som ni vet så har hon en aning hormontrubbel ibland. Nu är en sådan tid kan jag säga. Jag hade förberett mig på bästa sätt, tuggat på den medhavda moroten så det hörs tydligt vad jag har i handen, noga gömt grimskaftet i jackfickan och gått ut i hagen och låtsas laga hagen, detta för att väcka hennes nyfikenhet. Men glöm det, så lättlurad var inte den sköna damen idag. Därför så tog sig matten en promenad.

När jag återkommer från promenaden så tar jag tjuren vid hornen igen, beslutsam att lyckas vinna över den något vrånga hästen i hagen. Då tillstöter en stunds hårt arbete för den sköna damen vilket består i att hålla sin storasyster och mig så långt ifrån varandra som möjligt. Detta för att hon naturligtvis inte vill vara ensam ute i hagen eftersom det inte är så kul. Och då Liten gärna går in så har Fiffi fullt upp och rusa runt i hagen och slå och "springa åt" oss så vi håller oss på mattan och på lagom avstånd.

Efter en halvtimmes tålamodsprövande väntan i hagen så fick vi äntligen tag på storasyster, och då ligger man illa till en stund, hållandes i Liten och trätande på Fiffin så tog vi oss in till slut. Detta bara för att konstatera att hon tappat en sko och att körningen blir inställd. Ack, ack, ack, vilket debacle. Och som avslutning så säger grannen att "henne har du fått för dina synder", då undrar man ju hur roligt man haft egentligen, men efter en stunds moget övervägande kan det bara konstateras: Det var det värt =)

Sol inne, sol ute, sol i sinne

Tänk vad lite sol kan göra till livet, när den skiner som allra underbarast på våren efter en lång och mörk vinter. Har just återvänt från en promenad i strålande vårsol och det känns som livsandarna vaknar till liv och kräver plats och luft. Inte mig emot.

Har dessutom något väldigt roligt att se fram emot i år. Det är nämligen dags för återträff med mina gamla klasskamrater från grundskolan, det är trettio år sedan vi slutade skolan och det känns som tre veckor sedan. Sist vi hade återträff, för fem år sedan, då tog jag mig inte ur sängen på morgonen på grund av träningsvärk. Det tillhör inte vanligheterna numer att jag ägnar flera timmar åt att spela brännboll och sedan dansar hela natten, så det kändes kan jag lova. Och jag vet inte vad som händer när man får tag i en boll och en massa trevliga människor, men jag tror att det är en blandning av eufori och en glömska av att åren passerat och man helt plötsligt tror att det var som när man gick i skolan. Men det var värt all träningsvärk för det var ofantligt roligt.

Plask och lek på fredagarna

Här är min underbara hemvist under en timme varje fredag eftermiddag. Det är en bassäng fylld med varmvatten (33,3 grader) där vi sex stycken glada deltagare trängs och gymnastiserar till musik varje fredag vid femsnåret. Och jag säger bara det att får ni någongång chansen att delta i varmvattengymnastik så ta den, det är helt underbart, varmt och skönt och ni har ingen aning om vad man kan åstadkomma i vattnet. Kroppen går att få att göra saker som man inte klarat på de senaste (20 ungefär) åren, men i varmvatten blir man smidig som en balettdansös, tro mig , det är sant. Men kom förall del ihåg att saker som är så plättlätta i vattnet fixar man inte på land, man har en viss förmåga att glömma det.

Idag har vi inlett utesäsongen, nej, vi har inte flyttat till Thailand. För första gången i år tog vi fram utemöblerna och dynorna , korkade upp ölen och umgicks i den underbara vårsolen med våra närmsta grannar. En varm känsla spred sig i hela kroppen, det här är bara början, nu kommer vi att ha det så här i måååånader framöver.

Som tur är så avslutades dagen på ett fördelaktigt sätt, för imorse vi tiodraget tog jag min mor och for beslutsamt ner på staden för att inhandla en vårgarderob åt mig (utan knappar och dragkedjor, som busar med mig). Jag kom hem med två par nylonstrumpor, en baddräkt samt en påse te, det är inte mycket till garderob. Vi gör ett nytt försök imorgon och åker till Söderhamn, skam den som ger sig. Nu när jag har pengar och vet vad jag vill ha, då finns inte dessa saker. Då är ju läget så tråkigt att jag inte kan hyfsa till min framtoning och dessutom trivas med densamma, så för mina medmänniskors bästa, låt mig hitta något imorgon.

Fiffin var jättefin idag i sina backintervaller, det var meningen att vi skulle börja med rakbaneträningen idag, men det blev inget av med det då vädret behagade spela oss ett spratt och tina rakbanan till ett lerdike. Och vem vill plaska omkring i ett lerdike ??? Men vi är på gång, lita på det, Fiffin är så pigg att hon vill sparka och hoppa är man kör och då brukar det vara dags för snabbare jobb så man kan "lätta på trycket". Jag börjar längta till vi är redo för provlopp =) även om det är en bra bit kvar.

Ingången till "down under"...

Se många faschinerande bilder från jordens alla hörn hos Nejma i Marocko

En häst mindre i stallet

I helgen var en familj och tittade på Lisen på lördagen. De var ute och sökte efter en sällskapshäst till sin ponny som de även kunde ha som ridhäst. Första titten ledde till att vi bestämde att Lisen skulle flytta hem till dem under en period så de fick bekanta sig i "sin" miljö och så att man fick se framför allt om ponnyn och Lisen trivs tillsammans. Så på söndagen kom de och hämtade henne. Och jag hoppas och tror att det går bra för jag är övertygad om att hon skulle få en mycket trevlig tillvaro hos dem.

Och nu över till något helt annat, jag har varit vittne till en riktig praktträff från den lille keruben med pilbåge, Amor. Dom träffade är en arbetskamrat och en annan kamrat. Och av deras lycka att döma för dagen så hoppas jag pilarna sitter hårt och att fortsättning följer. Kärlek gör gott och får människor att må bra, och det är alltid trevligt när folk omkring en mår bra =)

På lingonröda tuvor...

Röda lingon såg jag idag under min lilla promenad, ur led är tiden, men dom är fina =)


Här sitter jag nöjd och belåten efter fredagens varmvattensgymnastik och dricker en kall öl, samtidigt som jag summerar veckan som varit. Det har varit en bra vecka, mamma har repat sig sedan hon halkade omkull och jag har fått en ny arbetskamrat, Pia, som jag trivs väldigt bra med. Eleverna har varit som små glada änglar hela veckan, vilket gör en gammal lärare glad.

Och i veckan fick jag tack vare min vän Kent, gift med en väninna som jag känt i så gott som hela mitt liv, spelat handboll med samt sist men inte minst vunnit bandymedaljer tillsammans med, kontakt med ett par som förlorat sin ponnys sällskapshäst. Så imorgon kommer dom och hälsar på Lisen få se om det kan vara en ny kamrat till ponnyn. Vi håller tummarna för att det säger "klick" för då skulle Lisen få ett bra liv som sällskap till ponnyn och som sällskap på uteritter, vilket skulle vara som balsam för mitt hjärta.

Ha en trevlig helg!
Kram