The more the merrier

I lördags besökte jag min enda starthäst, fast nu är jag ju inte direkt ensam om honom, jag har inte ens en hel andel utan delar den med min kära sambo. Andelen har vi förärats i julklapp av svägerska och svåger från Malmö. Och förutom mig och min sambo så är det 931 stycken andelar till, så vi är många ägare på denna guldklimp.

Vårt hopp på travbanorna heter Oh Yeah och tränas av Peter Eriksson, han har gått väldigt bra och ligger tvåa i rixstävlingen. Han skall dessutom gå ut i Kriteriekval den 22:a denna månad, vi får hoppas det räcker hela vägen till final. Denna häst är onekligen den bästa jag ägt och tillika den jag helt klart förlorat minst pengar på, ändå så klår han inte Fiffan när det gäller mitt hjärta.

Huvudpersonen själv tog det hela med ro och lät sig snällt klappas av alla sina delägare. Vi tvåbenta bjöds på korv, kaffe och äppelkaka samt information om framtiden, det fanns även ponnyridning och en tipsrunda med fina priser. En trevlig dag i glada vänners lag. Även om några hästar i grannhagen funderade vadan denna uppståndelse på deras annars lite lugnare gård.