Tillbaks på banan igen

Efter att ha varit stryken för feber den senaste tiden så är jag nu tillbaka på banan. Och vilken tid att komma tillbaka på, och på vilket sätt. Jag har inte kunnat rida på ett bra tag och därför har inte Fiffan heller inte varit ute på någon ridtur på cirka ett och ett halvt år. Hennes syster Liten har heller inte ägnat sig åt ridturer i skogen på ett par år. Men det är aldrig försent att göra come-back. Nu har jag den stora glädjen att få sällskap av Emelie ut i skogen, sagt och gjort, vi tog tjuren vid hornen, eller rättare sagt hästarna i grimmorna och med hjälp av min käre sambo och min mor så klättrade vi upp och gav oss iväg. Det är nämligen så att vi tog det säkra före det osäkra och äntrade våra springare inne i stallet, jag vet att de flesta som håller på med ridning nu ryser ända in i märg och ben, men så gick det till i alla fall. Och det gick bra med :-). Det kändes som en lämplig dag att prova eftersom vi var inne på banan igår och körde ett jobb med Fiffan i sällskap med våra vänner och deras fyrbenta vän Fado. Vi provade barfota fram i jobbet och det slog väl ut, sedan fick hon ett par framskor bara för att spara hovarna. Så om vi mot förmodan kommer med i ett lopp till i år så får vi hoppas att vi kan köra barfota fram. Sen kom vår trevliga väninna Bebban med väskan full med kaffe och godis, vad mer kan man önska.

Det var en underbar dag och vi hade en väldigt trevlig tur i skogen och jag tror att det var fyra ganska lyckliga och glada flickor som kom tillbaka efter vår skogstur.

Vår granne har höstsådd på åkrarna vilket ger en intensiv vårgrön färg som står sig vackert mot de höstfärger som annars dominerar landskapet. Det var även fyra rådjur på besök på åkern intill, om ni klickar på den högra bilden kanske ni kan urskilja dem ungefär mitt på, annars får ni lita på mitt ord. Nu skall jag gå ner och knäppa igång bastun innan jag tar in flickorna för dagen. Ha en lika underbar dag som jag har haft!