Nu är vintern här igen!

Denna syn mötte mig denna morgon, men säga vad man vill, vackert är det och det lyser upp vår annars något mörka tillvaro. Det var väl inte det väder vi önskat inför vår tur till Valbo men det är ju svårt att göra något åt vädret så vi tittade på lokala nyheter innan vi beslutade oss, utrustade med vinterdäck gav vi oss av söderöver. Vi hittade inte så mycket men vi fick titta på kök och vi fick dessutom hjälp att göra ritningar på två olika möjligheter, så nu skall vi fundera och sova på saken, stöta och blöta. Vad gäller väglaget så var det ingen större fara, trafiken var lugn och vi tog det också lugnt.

Trevlig helg önskar jag er alla !

Att vara stenrik är ju kul

Jag är en stenrik tjej och det har jag varit större delen av mitt liv. Jo, det är alldeles sant. Har sedan barnsben av någon underlig anledning samlat på sten, fascinerats av denna hårda del av vår natur. Jag har droppstenar från Mallorca, stenar med fossil från Billudden (ja, jag vet att man inte får göra så), stenar från klapperstensfälten längs jungfrukusten, stenar från Gotland, Åland, slaggsten från Hällbo...samt sist men inte minst en bit porfyr från Blyberg. Har ni inte sett porfyr från Blyberg utanför Älvdalen så googla, vackrare sten finns inte.

Men när man tar sig en titt på tre hinkar sten som står under balkongen och får frågan av någon person i ens närhet, varför man samlar på sten och vad man skall göra med den. Ja då kan det hända att man får bli svaret skyldig eftersom man inte har den blekaste aning vad man skall med all sten till.

Men mina vänner jag skall nu berätta vad jag skall göra med alla mina stenar. Det skall bli en fontän/vattenfall i vår källare. Tänkte först anlägga ett vattenfall i trädgården men kände att det var för kort tid hos oss i norden att njuta av den, dessutom kändes det inte så lockande att städa ur tallbarr, björkfrön och eventuellt döda insekter och annat smått och gott så jag slog den tanken ur hågen. Men nu kommer jag att göra detsamma i källaren, det kan jag njuta av hela året och behöver inte städa så mycket. Så i källaren står själva behållaren, spotlight och pump och bara väntar. Själv tvättar jag sten i parti och minut i otålig väntan på att få sätta igång.

Men det är sant att det är roligt att vara stenrik =)

Det tar sig...

Detta var vårt relaxrum i april, då lämnade det en hel del övrigt att önska. Det var väl inte så vackert, men det fungerade ändå. Men mycket vill ha mer. Och lite mer har det blivit, för nu har vi kakel på väggarna. Det är långt kvar ännu, tätskikt, el, dusch, golv... Det är mycket som ska till ännu, men vi är en bra bit närmare Inom en månad så är det nog dags för inflyttning av badankor, vilstolar, musikmaskin, badkar och mycket annat mysigt man kan roa sig med i ett dylikt utrymme, skulle tro det blir skrynkliga fingrar av mycket badande framöver.

Idag har jag börjat mitt nya liv som en modern travtränare i tiden, jag har fått avtalet från STC angående anmälan via internet. Det kräver nästan ett citat av en annan travintresserad kille "Äntligen" som Gert Fylking säger. Men det är inte värt att ropa hej ännu för i avtalet står att rättigheten att anmäla via STC:s webtjänst endast medges till de som innehar tränarlicens och anses lämpliga, så håll tummarna ;)

Men nu är det nära

Tänk, äntligen kom jag till skott, det var inte så svårt. Man lyfter luren och ringer till STC, talar med en väldigt trevlig dam. Och se, på måndag kommer ett avtal och en kod, det ena pappret skriver jag under och skickar tillbaka, det andra behåller jag själv. Så till veckan är jag redo att börja använda min dator för att anmäla, nu gäller det bara att hitta något lopp att öva på. Det är ju inte på det sättet att jag inte hittar några lopp att anmäla till, men däremot att få vara med i loppen. Inte heller när jag anmälde tidigare i veckan så kom vi med, tjugonde reserv var min ädla springare denna gång.

Men ärligt talat, amatör och livsnjutare som jag är så längtar jag inte så hett efter att åka till exempelvis Rommetravet över skogarna när vintertiden spelar oss spratt med väglaget. Det har hänt både en och annan gång att man fått åka via Gävle eller blivit stående i Enviken i väntan på sandbilen, inget fel på Enviken i sig men omständigheterna. Och uppriktigt sagt så mycket skoj har man inte sett i Enviker en kulen fredagkväll i November, rätta mig gärna om jag har fel.

Så då kan vi göra som dom stora pojkarna, vi vintertränar, ställer av en fräsch häst som inte är så sliten och tränar över vintern, och kommer ut till våren igen med nya krafter. Då får dom allt hålla i sig. Men trav blir det i Bollnäs på söndag hur som helst, och jag har ett mål och en önskan med den dagen, och det är att träffa Herman. Jag har hittills bara hört talas om honom men ej ännu haft den stora äran att träffa honom. Vem det är, jo, Beate har köpt sig en liten hundvalp. Är han med på trav så lovar jag att fota honom så ni får se underverket.

Vi provar igen

Nu är det dags igen, imorgon skall det anmälas igen. Och nu är det sista gången jag gör det via telefonen. Ja jag vet, jag nästan skäms att jag inte kommit mig för att lära mig anmäla via datorn ännu. Jag menar det är ju inte direkt så att jag har något emot datorer eller att jag är helt främmande för dylika maskiner. Jag har inget bra svar på varför jag inte kommit mig för tidigare, det enda jag kan skylla på är väl att det inte varit absolut nödvändigt och jag därför skjutit det på framtiden. Men nu är det dags att ta tjuren vid hornen och samtidigt få några gliringar från dom som sagt åt mig en längre tid att det nog är dags att ta itu med detta. När jag tänker efter så kommer det att bli lämpligt, för då kan jag anmäla när jag vill och behöver inte sitta i telefonkö och passa telefontider, det är dessutom bara att skriva in alla spårförbehåll och dylikt. Det tråkiga är att man missar en hel del trevliga möten i luren, men det får jag väl leva med och söka på annat håll.

Kom ihåg, ni har inte hört detta från mig, men utvecklingen går framåt ;-)

Nu blir det snart TV för hela slanten

Nu börjar det bli trav på TV för hela slanten. Det brukar tendera att bli så under vinterhalvåret, men det blir desto roligare när det börjar bli dags för livetävlingar igen, lusten riktigt bubblar i en, och känslorna svallar. När våren kommer så återvänder även den riktigt heta lusten för trav igen, tiden framför oss är en tid, inte i koma men väl i hibernation, en slags "halvkoma".

Annars så är mitt liv en hel del vatten för tillfället, och då talar vi om Voxnan, älven som passerar ca:50 meter ifrån oss. Det skall byggas ett nytt kraftverk här i Sunnerstaholm och nu handlar det om Fortum skall släppa på något vatten i den för det mesta torra älvfåran. Vi som fastighetsägare har fått chansen att yttra oss i frågan. Vi har ju en bit ner till själva älvfåran men vi har ju grannar som bor betydligt närmare och lukten som uppstår när de stänger av älven når även oss, dessutom så är hela bygden vackrare och mer tilltalande för oss alla ifall älven brusade om än bara en aning. Filmade idag när jag var ute på promenad och då är det bara 5 kubikmeter som passerar och kommunen har begärt att det skall släppas på 10 kubikmeter, detta för att lax och annan fisk skall kunna vandra i älven. Men nog är det bra grant när vattnet i all sin kraft brusar fram över stenarna.

Jag är redo

Kom an bara vinter och snö. Jag är beredd och klar för kallare tider. Jag är nyss hemkommen från Granngården med två par nya raggsockor, och en vinter utan raggsockor är en uslig vinter med kalla tår. Mina älskade långkalsonger ligger även dom redo i garderoben för en vinter tillsammans igen. Tycker ni att jag är pessimistisk, så läs vidare.

En vacker vinterdag, en tur med hästen i rockarden med en filt över benen, en nervkittlande kväll vid bandyplanen eller korvgrillning på isen med en kopp varm choklad. Och då har jag inte ens kommit in på festligheterna som hör vintern till. Nej, för mig så är vintern en härlig årstid även om jag för allt i världen inte skulle kunna tänka mig att vara utan de tre andra. Det verkar som om min kära häst inte får så många fler starttillfällen detta år, det är mindre trav och framför allt mer dagtrav i dessa tider. Men vi tränar vidare och tar chansen när och om den dyker upp, det är vid såna här tillfällen man är glad att man är amatör och har bara en häst och inte proffstränare med fler liknande bekymmer. Jag har ju trots allt min häst för att förgylla min egen tillvaro med och inte för att fylla på bankkontot, för tänk vad bekymrad jag skulle varit om jag haft henne som försörjningskälla. Jarl Kulle lär ha sagt: " det finns många olika sätt att spendera sina pengar på, men hästar är det elegantaste", och kanske det är så det är :-).

Dubbel glädje är delad glädje...

Igår kväll var det dags för årets upplaga av Anders Kilströms minne på Bollnästravet. En trevlig kväll tillbringades på travet och en god middag intogs innan det var dags för själva loppet. Det är alltid roligt när segern går till en hemmahäst, vilket det gjorde igår kväll, åtminstone till hälften.
För första gången i historien så blev det dött lopp, efter en minst sagt rafflande upploppsstrid så gick det inte att skilja de två duellanterna åt, de nådde mållinjen samtidigt. Det handlade om Laura Frontline, tränad av Tomas Pettersson, skött av grannen, Åsa och för kvällen körd av Bo Eklöf, som för övrigt blev far tidigare i veckan. Den andra kombattanten kördes av en annan Bergsåkerskusk, nämligen Robert Bergh. Hästen var Akjas Funnymaker, en son till Staro Showbis som i sin tur är undan Emma Gee San som i sin tur är undan Pixie.

Det blev en del snabba beslut och förvirring i vinnarcirkeln eftersom det fanns endast ett täcke och en lagerkrans, de två segrarna fick en del var inför segerdefileringen, men naturligtvis kommer den saknade delen senare. För har man vunnit en lagerkrans så skall den pryda stallet till den dag den rasar ihop, det brukar inte finnas i överflöd, det kan liksom aldrig bli för många. Liksom en segerfilt som alltid pryder sin vinnare.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi någongång kan vinna en lagerkrans. För den som Esteria vann i Rättvik för många, många år sedan den har definitivt sett sina bässta dagar och rasar itu vilken dag som helst. Men som den sanna optimist man måste vara för att vara travhästägare så ger vi ju aldrig upp ;-)

Tillbaks på banan igen

Efter att ha varit stryken för feber den senaste tiden så är jag nu tillbaka på banan. Och vilken tid att komma tillbaka på, och på vilket sätt. Jag har inte kunnat rida på ett bra tag och därför har inte Fiffan heller inte varit ute på någon ridtur på cirka ett och ett halvt år. Hennes syster Liten har heller inte ägnat sig åt ridturer i skogen på ett par år. Men det är aldrig försent att göra come-back. Nu har jag den stora glädjen att få sällskap av Emelie ut i skogen, sagt och gjort, vi tog tjuren vid hornen, eller rättare sagt hästarna i grimmorna och med hjälp av min käre sambo och min mor så klättrade vi upp och gav oss iväg. Det är nämligen så att vi tog det säkra före det osäkra och äntrade våra springare inne i stallet, jag vet att de flesta som håller på med ridning nu ryser ända in i märg och ben, men så gick det till i alla fall. Och det gick bra med :-). Det kändes som en lämplig dag att prova eftersom vi var inne på banan igår och körde ett jobb med Fiffan i sällskap med våra vänner och deras fyrbenta vän Fado. Vi provade barfota fram i jobbet och det slog väl ut, sedan fick hon ett par framskor bara för att spara hovarna. Så om vi mot förmodan kommer med i ett lopp till i år så får vi hoppas att vi kan köra barfota fram. Sen kom vår trevliga väninna Bebban med väskan full med kaffe och godis, vad mer kan man önska.

Det var en underbar dag och vi hade en väldigt trevlig tur i skogen och jag tror att det var fyra ganska lyckliga och glada flickor som kom tillbaka efter vår skogstur.

Vår granne har höstsådd på åkrarna vilket ger en intensiv vårgrön färg som står sig vackert mot de höstfärger som annars dominerar landskapet. Det var även fyra rådjur på besök på åkern intill, om ni klickar på den högra bilden kanske ni kan urskilja dem ungefär mitt på, annars får ni lita på mitt ord. Nu skall jag gå ner och knäppa igång bastun innan jag tar in flickorna för dagen. Ha en lika underbar dag som jag har haft!

Grattis! Leve Maharajah!

Man kan bara stämma in i hyllningskören. Grattis Örjan, Hultman, Menhammar och alla inblandade, ingen nämnd ingen glömd. Vilken häst vi sett vinna kriteriet, det är otroligt att han kan vinna på det sättet mot Sveriges bästa treåringar. Var skall detta sluta, men jag hoppas att det aldrig slutar utan att vi får chansen att njuta av denna häst allihopa framöver. Vilken häst!
Och grattis/tack till Ludde som gav oss Viking Kronos, inte bara som tävlingshäst utan också som en förstklassig avelshingst, två av de tre första i kriteriet.

Vi håller tummarna för att sagan med denna häst blir låååång och njutbar.