Detta är en blogg som berättar om livet för en människa som i unga år drabbats av en åkomma som ej tycks gå över med åren, och det har gått rätt många. I min ungdom blev jag hästbiten och det verkar inte ge med sig...
söndag 9 augusti 2009
Ja, det är söndag morgon...
Efter en mycket trevlig kväll hos min kära kusin och hennes familj som bor på andra sidan berget så blir det idag ytterligare en dag i hängmattan med en god bok. Sambon och jag gick hem med cyklarna över berget inatt, att cykla var inte att tänka på i mörkret på en skogsväg, i morse var det dags att komma sig ut på samma skogsväg med min kära Fiffan. Det är många som passar på att ta sig en stärkande promenad på morgonen, själv kör jag häst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja en stärkade körtur är att må riktigt bra, en lisa för själen !
Mija: Du har så rätt, det är svårt att vara på dåligt humör när man är ute med hästen, dessutom är de överlägsna lyssnare. Hur skulle vårt liv te sig utan dem?
Skicka en kommentar