Det är tröttsamt att vara Partypingla

Att vara en riktig Partypingla det var tidigare inga problem, när natt och morgon liksom smälter ihop och man dansar så länge man orkar, umgås och partajar. Tisdagskvällen tillbringade jag hos min vän Ulla i Hudiksvall, eller i Ilsbo, närmare bestämt. Vi började kvällen på Stadshotellets uteservering där vi intog en god middag, det var nu min tur att ta hand om Ulla och hennes syster Kina som de alltid tar hand om mig när jag är i Hudiksvall, som exempelvis när bussar åker ifrån en och så vidare. Efter maten fortsatte vi över gatan till August där Sigge Hill skulle uppträda med gästartister, som för övrigt icke avslöjas i förväg, detta händer varje tisdag under sommaren.

Vi hade där turen att få dela bord med en trevlig man, det visade sig även sedemera att stolarna lämpade sig utmärkt som utsiktsplats under konserten. Sigge Hill och hans orkester började med några låtar innan det var dags för kvällens första gästartist, in på scenen kliver Magnus Carlsson från Weeping Willows, efter ytterligare några låtar så tar Sigge över en stund innan det är dags för kvällens andra gästartist som är Ebbot Lundberg från Soundtrack of our lives. Redan där var jag nöjd med kvällen, men det skulle komma en till artist, och jag lovar att jag inte i min vildaste fantasi kunnat gissa vem som skulle äntra scenen, in kommer nämligen Petter. Därmed fick jag en väldigt trevlig överraskning, jag tycker att han gjort en del bra låtar men jag skulle nog inte gå på en konsert med honom, men han var oerhört bra på scenen, karismatisk och bjuder på sig själv, klart bra överraskning.

Kvällen fortsatte och vi dansade och roade oss kungligt, ända till gryningen. Det känns idag kan jag säga att jag inte fick min vanliga skönhetssömn, men jag sover ikapp senare, för roligt var det.