Lucia har varit på besök

Igår var det dags för ljusets drottning att göra besök hos oss i mörkret, hon bjöd på lussebullar och pepparkakor till julkalendern, det hela sköljdes ner med äkta julmust. Tyvärr så inskränker sig numer luciadagen till just lite fika och lite sång, jo, det är jättetrevligt, men kommer ni ihåg när man var yngre, då denna dag var en av årets viktigaste.

I ungdomen så började man i god tid, letade fram lucialinne, glitter, ljus och allt som behövs till ett riktigt luciatåg. Sen när det var dags för den stora dagen så sprang man från hus till hus och sjöng (lät kanske inte alltid så bra) luciasångerna och bjöd på pepparkakor. Ja det var förstås när man blivit stor nog att vara tärna, men när jag var liten så fick jag som yngst i syskonskaran den grannlaga uppgiften för en liten tjej att vara stjärngosse. Den äldsta systern skulle självklart vara lucia och den mellersta fick då vara tärna och till stjärngosse tager man vad man haver och det blev då en lillasyster. Detta pågick några år och jag skall säga att jag inte tyckte det var ett dugg roligt att vara stjärngosse, jag var ju faktiskt en tjej. Men en dag hade jag fått nog så i god tid före lucia så klippte jag sönder "min" stjärngossestrut i små, små, små bitar, och så gick det till när jag för första gången satte mina storasystrar på plats och för det fick jag också ett ljus och en plats bland tärnorna i luciatåget.

Trots min uppgift som stjärngosse så saknar jag tiden när denna dag var så otroligt viktig och rolig, mot idag när man om man har tur får se och höra ett luciatåg innan man går in på fikat. Jag undrar när man blev för gammal?