Här är de fina tavlorna som Sara målat, visst är dom underbara. Men det förstås, motiven är ju inte så dåliga de heller. Tanten måste ju få en riktigt fin guldram, för vad annars skall hon prydas av.
Detta är en blogg som berättar om livet för en människa som i unga år drabbats av en åkomma som ej tycks gå över med åren, och det har gått rätt många. I min ungdom blev jag hästbiten och det verkar inte ge med sig...
fredag 4 februari 2011
Se Rom sedan dö...
Ja nu är jag alltså snart redo för eventuell hädanfärd, för om det är som dom säger -Se Rom sedan dö. Då innebär det att jag är redo i Maj, för nu har vi bokat resa. I början av Maj bär det av för att se Colosseum, Forum Romanum, Spanska trappan, Vatikanstaten, Fontana di trevi (jag skall i alla fall doppa tårna, även om jag inte får bada som Anita Ekberg gjorde)...Äta den goda italienska maten och inte minst gå på fotboll Roma-Milan, det ska bli otroligt roligt (och gott). Möta våren i Rom, undrar om det är lika romantiskt som det låter. Vi skall alltså leva "La dolce vita" några dagar.


Etiketter:
Anita Ekberg,
Colosseum,
La dolce vita,
Vatikanstaten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag var där för många år sedan och överlevde. Underbar stad med tuff trafik. Jag fick ta mig över gatorna med andan i halsen.Vackra tavlor!
Va kul, Rom lockar även mig! Fantastiska tavlor, klart dom måste in i guldramar! Kram!
Esteria ser jag direkt men vem är de andra två?
Mija: Den med vitt i huvudet det är Fiffan, Cizzi Run K. Esterias yngsta och den som är henne mest lik, åtminstone till sättet. Den andra är Cheyenne Run K. eller Liten som hon kallas, Peters flicka.
Brita: Jag får väl ta med mig en stopskylt kanske eftersom jag inte är så snabb =)
Malee: Kanske vi får ta en spadag i Rom nån gång framöver =)
Skicka en kommentar