Hur det blir när man sitter hemma och läser studielitteratur i sin ensamhet hela dagarna. Det blir liksom att man flyttar in i långkalsonger och raggsockor, dessa bekväma plagg döljs emellanåt av täckbyxor, träningsoverallsbyxor eller liknande. Men idag tröttnade jag på min ensamhet och kände ett behov av sällskap till maten, därför tog jag och ringde till min väninna Beate och bestämde lunchdate. Men för att inte chocka kroppen alltför svårt så blev det mjukisbyxor och stallfiket
Ringde och ringde förresten, jag tvingades ringa henne på vår fasta telefon, eftersom jag inte kunde läsa hennes sms. Varför då, jo, min mobiltelefon lyste med sin frånvaro, jag ringde upp den men hörde ingenting. Efter lång tid och rätt många försök så gav jag upp och ringde runt dit jag varit igår, utan framgång, då ringde jag polisen och försäkringsbolaget, detta på grund av att det tutade upptaget när det gått fram några signaler. I rena ilskan så slog jag numret ännu en gång, och tro det eller ej, ett svagt, svagt, svagt ljud hördes. Efter en stunds ivrigt lyssnande/letande så fann jag min telefon. Den låg i fickan på en tröja som jag så ordningsamt lagt i garderoben, tack för det, det räcker med att jag fått bråka med datorn.
I slutet på mars så blir det en liten förändring i dekadensen, det får nog bli ett krav. Då skall jag nämligen fira trettioårs jubileum !!! med mina gamla klasskamrater från Nytorpsskolan där vi gick på jordbrukslinjen och även bodde på internat. Oj, oj,oj,skoj,skoj,skoj. Min rumskamrat från den tiden, Geta och jag skall återigen bli rumskamrater för en natt. Det skall bli helt omåttligt roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar