Jag har blivit bönhörd.

Jag har länge tjatat om att jag vill ha snö, och nu har jag minsann blivit bönhörd och min önskan har gått i uppfyllelse. För vad är väl en vinterträning utan snö under rockardens hjul och Fiffis fötter. Att åka rockard bakom hästen på en oplogad skogsväg är bland det underbaraste men kan uppleva, snön gör att det blir tyst och skönt omkring och träden hänger vita och vackra över vägen, får man dessutom lite sol från ovan ja då är det en ultimat naturupplevelse. Dessutom blev jag extra putt och inåtvänd sist jag var ute och tränade ( i måndags) underlaget var under all kritik, hårt och isigt. Det bar sig inte bättre än att Fiffin klev på en vass sten, blod vite uppstod och jag hade en halt häst, som jag själv rådde för. Då svär man ve och förbannelse över sig själv och sin dumhet, men man måste ju röra på sin springare med.

Men vi har en annan dam i stallet som trivs alldeles utmärkt med sin tillvaro, nämligen Liten. Hon har alltid varit förtjust i mat och nu skall hon äta för två, vilket hon tycker är helt okej. Dock tror jag att hon ibland får lite "hugg" i magen och då kan det hända att man får sig ett litet tjuvnyp ifall man står intill. Hon har nu gått i den åttonde månaden av elva och det är så spännande.

Titta noga på bilden så ser ni att hon lipar åt fotografen som fångat henne när hon inte kände sig som mest till sin fördel.