Detta är en blogg som berättar om livet för en människa som i unga år drabbats av en åkomma som ej tycks gå över med åren, och det har gått rätt många. I min ungdom blev jag hästbiten och det verkar inte ge med sig...
onsdag 19 maj 2010
Det blev ingen karriär
Idag har vi varit till veterinären med Fiffan och tyvärr besannades våra värsta farhågor. Det var en allvarlig skada på böjsenan som gick ner i kotsenskidan och X-plattan, tyvärr är prognosen på den sortens skada väldigt dålig. Det är tre alternativ, dels att låta henne gå i hagen ett år för attt sedan sätta igång träningen igen, betäcka henne eller låta henne trava vidare till de evigt gröna ängarna. Att sätta igång en åttaåring nästa år som haft en så här pass allvarlig skada det är inte något alternativ att tänka på för mig, de andra alternativen kräver en hel del tankeverksamhet innan man kan komma till beslut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad jättejobbig situation, lider med dig. Man lider så väldigt ju med sina djur. Vad ska du göra?
Jag har kvar mina två. Lämnade ut Plutten på foder,
var tvungen att hämta honom igen. Så nu har jag både honom och Viran uppstallade. Det är dyrt. Jag letar lösning. Bor i stan nu och har det bra, men har bestämt mig för att jag vill behålla hästarna, om det bara är möjligt. Vill försöka. Plutten kan inte lämnas bort igen. Han blev fruktansvärt stökig till fara för sig och andra. Med mig är han som vanligt. Ingen lätt häst. Men rolig och snäll och mycket häst som tar ner en på jorden när man får hybris.
Skicka en kommentar